- Nathalie -

Jag känner att jag inte har skrivit på riktigt länge. Eller känner och känner. Det är ju uppenbarligen så det är bara. Det är för att jag fortfarande inte har någonting att skriva om. Men nu tänkte jag faktiskt skriva lite.

Den senaste tiden har jag inte gjort någonting alls. Ingenting vettigt, ingenting roligt. Jag har varit sjuk. Men det är väl så det är i mitt liv ibland. Jag brukar bli riktigt sjuk på hösten. Och jag har blivit det nu. Eller rättare sagt så börjar jag bli frisk nu men jag har iallafall varit riktigt sjuk. Igår hade jag nog den värsta av dagarna. Och det tre dagar in i en pencillinkur. Det brukar ju vara då man känner sig nästan återställd. Men icke sa nicke, inte denna gång. Tänk hur sjuk jag hade varit om jag inte fått pencillinet. Det vill jag inte ens veta. Men idag känns det bättre, tack och lov. Det enda som är jobbigt nu är halsont, men innan kunde jag knappt vrida på huvudet. Febern, jag har bara tagit alvedon 3 gånger idag tidigare tog jag två tabletter typ en gång varannan timme. Öronen är fortfarande lika illa som tidigare, dock kliar det mer nu än gör ont. Men fortfarande lika störande. Det enda som blivit värre är att jag har svårt att andas. Typ som att mina luftvägar har blivit trängre (heter det så? trångare låter fel) och att det är mer ansträngande att andas in luften. Och att nu när jag inte har skyhög feber så har jag orken att göra kraftanstängningen att hosta. Men jag mår mycket bättre även om det inte verkar så när man läser detta. Jag är ganska bitter på att vara sjuk. Och det är därför som jag kände att jag var tvungen att skriva ett bitterfitta-inlägg. Allt är inte dåligt. Jag är ju kär! Det är ju någonting som gör att allt inte ÄR skit. Det bara känns så korta stunder när man vill ha en kram men kärleken är på toaletten och inte finns tillgänglig när man behöver den som mest. Eller iallafall när det känns som att man aldrig har behövt den mer.
Men som sagt, jag är kär. Så allt ÄR inte skit, det bara känns så korta stunder.

Men det gäller att se det fina i kråksången. -Kärleken.

Jag har verkligen ingenting intressant att skriva så det är därför som det inte kommer upp några inlägg numera. Ville bara berätta det. Puss!

Jag befinner mig nu i Rosengård. Vi klarade oss hela vägen fram. Hela resan tog oss ca nio timmar. Dock med en matpaus på ca 30 min och en tankpaus på ca 15 min. Men fram kom vi.

När vi kom fram så packade killarna upp alla kartonger och möbler i lägenheten och jag var ensam uppe i en tom lägenhet. När lite kökssaker kom in i lägenheten så hjälpte jag till med det. Efter att allt var klart (så klart det kan bli när man flyttar in klockan tio på kvällen) så åkte jag och Zacke för att parkera bilen och släpet. Vi hittade en plats åt släpet och sen ville vi ha någonting att äta. Vi åkte till några bensinmackar och till slut så kom vi fram till att vi ville äta pasta med pastasås.

När vi hade köpt det så ville vi titta lite på Rosengård. Vi åker sakta igenom Rosengård för att se hur det ser ut. Mitt i allt så kommer en polis upp bakom oss. Han stannar oss och undrar om vi har åkt vilse. Det hade vi ju inte. Polisen trodde att det var något rattfyllo som åkte omkring så sent och sakta. Utan att göra varken blåskontroll eller kolla körkort på Zacke så verkar dom ganska nöjda. Zacke frågar då hur länge sen det var som någon blev skjuten i Rosengård och polisen svarar att det var ett tag sen. "Ungefär hur länge", frågar Zacke. "Ett par dagar sen", svarar polisen. VA?! Så det var ett par dagar sen som någon blev skjuten och det var alltså ett tag sen? Ja, jag antar att det kanske är lång tid för ett ställe som Rosengård.

Nu ska jag sova och sen ska jag sitta i en bil lika länge imorgon också. Godnatt!