- Nathalie -

Idag är ytterligare en dag som känns dålig.. Ska jag ge upp tanken på att ha bra dagar eller ska jag fortsätta hoppas och bli besviken? Inget alternativ känns bra.. Fruktansvärt frustrerande att inte få må bra.
Och stackars John. Fortfarande kvar på sjukhus. Han har ännu ondare än innan och ingen vet hur de ska hjälpa honom. Jag önskar verkligen att det fanns någonting jag kunde göra för att hjälpa honom, men allt jag säger och gör känns så meningslöst. Det känns som om det är mig det är fel på. Som om olyckan drabbar alla som jag bryr mig om. Jag tycker att det är jobbigt att känna skuld över någonting jag inte kan styra över.
Och så denna jävla flytt. Aset har ju kastat ut mig från mitt och Vincents hem och jag måste flytta. Varför ska allt krångla hela tiden? Jag har inte längre några krafter kvar..

Jag känner mig inte längre bekväm. Inte i mitt hem, ute bland folk, i min egen ensamhet, i mig själv. Jag känner mig inte bekväm i min egen själ.. Du har förstört mig. Förstört den känsla jag känner för mig skälv. Du har förstört min självkänsla. För jag känner mig inte ens bekväm med min egen själ..

Jag är trött på töntiga fasoner från 30-åriga barn. Om man man beter sig som ett barn fast man är 30 år, då är det dags att skämmas. Stackare! Må du en vacker dag växa upp, inse vad du gjort och be om förlåtelse. Inte be mig om förlåtelse. Men en annan person. Jag hatar att det blev såhär! Jag hatar, hatar, hatar att det blev såhär! Din barnrumpa.

För ett år sedan var allting nytt. Allt hände snabbt och jag hade fortfarande inte förstått. För ett år sen hade jag inte en aning om att livet skulle arta sig som det gjort. Jag visste inte ens vart jag skulle spendera natten. Jag var rädd, oförstående och maktlös. Idag ser livet helt annorlunda ut. Jag har haft ett år som kan liknas vid ett helvete. Ett år jag aldrig kommer glömma och som har ärrat mig för livet. Ett år fullt av sorg och förtvivlan. Ett år som jag bara vill radera. Glömma. Saker som hänt under detta år har gjort mig till en ny människa. Jag är inte samma Nathalie som jag var innan. Jag är numera en Nathalie som är rädd för det mesta, som aldrig kommer kunna lita fullt ut på någon eller våga känna riktig lycka. En Nathalie som aldrig någonsin igen kommer ta någonting för givet. En Nathalie som har upplevt alldeles för många svek och skräckupplevelser. Jag har alltid vetat om att livet är en kamp, men aldrig har jag förstått vilka monster man kan komma att kämpa emot.
Det gamla året lämnar jag med många oläkta sår, vissa blöder ännu, och många mycket djupa ärr. Det kommande året försöker jag läka det som varit och komma ur den sorg jag känt. Jag hoppas på positiv energi som hjälper mig bekämpa alla demoner som fortfarande spökar i mitt psyke. Jag önskar inget stort, bara att slippa fler katastrofer. Jag behöver få lite tid att läka. Annars kommer jag förblöda.
Trots allt som skett så ser jag positivt på framtiden. För, även fast jag haft ett år från helvetet så står jag rakryggad och hel. Visserligen med många blödande sår och djupa ärr. Men jag är ännu hel. Och, har jag klarat av allt jag upplevt hittills så finns det ingenting som kan få mig att falla. Ingenting alls. Jag är redo för allt, ge mig bara lite tid att läka. Men sen så. Mitt nya kapitel i livet ska heta "Tid". Tid att läka. Tid att tänka. Tid att bearbeta. Tid att finna de delar av mig själv som jag tappat. Tid att lista ut vem den nya Nathalie är. Tid att gå vidare. Tid att prioritera mig själv. Nu, just nu, börjar det nya kapitlet i mitt liv. "Tid".