- Nathalie -

Nu är jag i vecka 25. Det är alltså ca 15 veckor kvar tills bebisen ska komma. Jag längtar så otroligt mycket tills bebisen är här.
Igår var jag barnvakt åt en bebis som är 2,5 månader och blev mer och mer sugen på att bebien ska komma nu, nu, NU! Men det vill jag ju egentligen inte. Bebisen måste ju bli färdig först.
Vi har redan ställt upp spjälsängen. Vi har allt som tillhör spjälsängen också. Det ända som inte är klart med den är att jag inte har tvättat ur alla sängkläder och täcket och kudden och så. Jag har två maskiner som ska tvättas med annat innan det är dags. Jag tycker att det är så roligt. Vi väntar nu bara på att skötbordet ska komma, för då kommer det bli helt klart i sovrummet inför bebisen. Skötboret är ju bara en skiva men det känns ändå som om att det är då det blir klart på rikitgt. Inte allt för vi har varken vagn eller någonting förrutom spjälsäng och lite kläder men det blir iallafall någonting  som påminner mig om att en bebis är på väg. 
Sen den kom upp har jag slutat drömma mardrömmar..  Jag tror att det är för att det är det sista jag ser innan jag somnar och det första jag ser när jag vaknat.

Nu ska jag Åka till stan. Puss och kram!

Jag sitter just nu och väntar på att tiden ska gå så jag och min lilla dator kan gå till höjden med den så Niklas får laga den. Den är inte trasig helt men den funkar inte helt heller. :P Jag har rätt så tråkigt så jag tänkte att då passar det ju utmärkt att skriva ett par rader i bloggen.

Idag pratade jag och Zacke om att vi ska flytta. Det låter ju bra. Alltså flytta till en lägenhet som är lite större så vi kan få plats med allt som hör en bebis till. Inte för att bebisen är så stor när den kommer men alla saker som ska höra till tar upp rätt så mycket plats. Dessutom kommer vi ju bli tvungna att flytta så småning om iallafall.
Vi har kommit på en jättebra idé om att vi ska köpa ett skötbord på spjälsäng. Det är alltså en skiva som man lägger på spjälsängen. Vi har beställt den och betalat för den så den kommer nog snart. Eller den ska komma om ca 3 veckor. Vi köpte även en skötbädd som man ska ha på skötbordet. Det är ju en jättebra idé om man inte har så mycket plats över. Eller om man är så dum så man skaffat en torktumlare som man kan ha på tvättmaskinen istället för att använda tvättmaskinen som skötbord.:P Men en torktumlare är rätt bra att ha det också.

Bebisen har fått mycket energi i magen de senaste dagarna. Lever loppan riktigt ordentligt kan man säga. Det är inte mycket lugna stunder längre. Så fort jag sätter mig ner och inte rör på mig på 3-4 minuter så är det full fräs i magen ett bra tag. Häromdagen låg jag i sängen nästan hela dagen och då levde bebisen loppan i magen hela dagen. När jag låg på ett speciellt sätt så kom bebisen t.o.m. åt revbenen med sina sparkar. Det gjorde inte ont, för så mycket kraft lär det ju inte vara i bebisens muskler, men det var rätt så obehagligt. Jag fruktar för den dagen då bebisen kan komma åt revbenen hela tiden och inte bara när jag ligger på ett speciellt sätt. Just nu är det full fart i magen igen. Så jag ska lägga mig i soffan och njuta lite av bebisen innan jag ska gå, för då somnar h*n.

Ha det bra så länge. Puss och Kram.

Ibland känns det som om att man inte kan göra annat än saker som är fel. Det känns som om att allt jag gjort är fel. Det känns som om att ingenting kan vara rätt. Jag försöker och försöker och jag ger och ger. Det jag får tillbaka är en taskig attityd och spydigheter. Jag fattar inte att det kan vara så jobbigt. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Men ibland får man nog, då gör man saker som man inte vill bli utsatt för själv. Men att behandla andra som man själv vill bli behandlad borde gälla åt båda hållen. Inte bara ett.

Jag känner att dessa hormoner börjar ta ut sin rätt på mig nu. Det enda jag gör dagarna i ända är att klaga och klaga. Men, dessa hormoner som finns i min kropp gör att jag känner saker på ett helt annat sätt än innan. Jag har blivit en helt annan person nu. Jag är inte samma Nathalie som jag var innan jag blev gravid. Eller jo, jag är ju fortfarande Nathalie som gillar att ha roligt och som har lätt för att skratta, men jag vill inte alltid skratta åt allt hela tiden. Det finns saker som är så mycket viktigare i livet än ett gott skratt och behag för stunden. Mitt barn t.ex. Det finns ingenting som skulle kunna få mig att göra någonting som skulle skada mitt barn. Även om humor och livsglädje är bland det viktigaste i livet så kommer jag inte få varken humor eller livsglädje om någonting dåligt skulle hända med mitt barn. Därför väljer jag nu att vara och göra vissa saker, för mitt barns skull.
Jag kommer inte vara en sån mamma som inte gör allt för sitt barn. Jag kommer inte vara en sån mamma som prioriterar sig själv framför sitt barns välbefinnande. Visst måste man få vara "bara Nathalie" ibland och inte alltid "mamma Nathalie". Om man inte får någon omväxling och lite "privat" tid så tror inte jag heller att man skulle kunna göra sitt absolut bästa som mamma. För att vara den bästa mamma man kan måste man först vara den bästa person man kan. Kan man inte ens vara en bra person, så är det nog svårt att vara den bästa mamman man kan. Tror jag.

Nu till någonting som inte framstås som om att jag är en super-duper-bitter-fitta. Det är inte mycket som är negativt. Bara vissa små saker som egetligen är fjärtar i universum. Jag går idag in i vecka 24. Eller nu är ju klockan efter tolv (!) så det var egentligen igår. Idag (efter tolv) är jag alltså i vecka 24 (23+1). Det som har hänt sen sist är att bebisen bara blir mer och mer aktiv och att jag börjar lära känna bebisens dygnsrytm. Den passar inte in med min hela tiden, men det är mest full fräs i magen hela tiden nuförtiden tycker jag.
Idag sparkade bebisen mig på diskbänken så att det gjorde ont! Alltså, jag stod vid diskbänken och lutade höften mot bänken. Magen nuddade också diskbänken. Rätt var det var så sparkade bebisen rätt på diskbänken. Eller ja den delen av magen (fast på insidan såklart) som nuddade diskbänken. Magen blev som klämd den halva sekunden, eller vad det var, mellan bebisens fot och diskbänken, att det gjorde ont. Haha, just nu upptäcker jag att bebisen inte tycker att det är jätteskönt att jag har datorn på magen och skriver. Det kanske blir för varmt där inne. Så jag ska nog avsluta nu innan bebisen blir så arg att den gör illa mig mellan foten och datorn också. ;)

Det är helt fantastiskt att vara gravid och bära på liv.<3

Tjabba, tjena, hallå! Nu var det ju ungefär hundra år sen som jag skrev en endaste rad här så det är väl dags nu. Vet inte vart jag ska börja, jag har ju inte gjort det här på ett tag så jag minns knappt hur man gör. :P

Jag kan ju berätta att jag fortfarande är gravid som ni kanske förstår. Nu är jag i vecka 23 (22+2). Allting går som det ska enligt barnmorskan och ultraljudet. Magen växer som den ska och förhoppningsvis Bus-i-Magen också. Allting ser normalt ut. Allting känns normalt. Tror jag. Jag har ju inte varit gravid förr så jag vet ju inte men jag känner ingenting som känns extra konstigt förrutom att jag är ett känslomässigt vrak. Jag grinar och skriker åt precis allt. Jag överreagerar precis hela tiden. Utan att överdriva. Men det är väl också normalt antar jag.

Hittills har jag haft en underbar graviditet. Jag mår bra i kropp och själ. Förrutom lite smärta i nedre delen av ryggen som ibland gör så ont att jag tror att jag ska gå av. Men det är ju av en bra anledning. Och det är helt normalt. Jag har gått upp ca 10 kg redan. Men det är också helt normalt. Jag har ju gått mer än halva tiden så det är inte så värst farligt, säger barnmorskan.
Vi var ju på ultraljud den 11:e maj och då fick vi ett nytt datum. 7:e Oktober. Så för första gången i hela mitt liv längtar jag till hösten. Jag vill inte att bebisen ska komma ut nu, för då är inte bebisen klar och har inte så värst stora chanser att överleva, så det får gärna vara en sommar som går fort och är rätt så sval så att jag inte smälter bort i värmen. Vi fick också se att bebisen är ett litet busfrö redan nu. H*n ville inte ligga still så det var lite svårt att få en bra bild på hjärtat. Barnmorskan fick leta extra länge. Men det gjorde inte någonting alls. Vi fick ju se bebisen i nästan en timme. Dessutom så låg lilla Busungen och lipade åt oss. Det fick vi på bild, men det är en ganska suddig bild så man ser inte så jätttemycket. Som sagt så ville inte lilla Bus ligga still. Men vi är så glada att allt såg normalt ut.

Rörelser känner jag tyligt nu. Vet inte exakt när jag kände först rörelserna. Jag trodde att jag gjorde det från vecka 15 men fick sen veta att jag hade moderkakan i framvägg så det skulle inte vara konstigt alls om jag inte kände någonting förrens vecka 20 typ. Så jag tror inte att det var bebisen jag kände då. Men det vet man ju aldrig. Tydligen så är det också helt normalt. Men det är väl som allt annat. :)

Jag verkar inte ha så mycket mer att berätta än om min graviditet som är helt normal. Men det är praktiskt taget det enda mitt liv handlar om och kretsar kring just nu. Så det får ni ha lite överseende med.

Just det.. Mitt vikariat på lillsjö förskola har gått ut nu så jag är numera arbetslös. Det kan hända att jag kommer blogga lite oftare nu när jag inte har någonstans att vara i veckorna, men det är ingenting jag lovar. Men jag har ju en massa tid över som jag annars hade jobbat på. Så kanske. Jag tror iallafall inte att det kommer dröja två månader innan jag skriver ett inlägg till.

Puss och kram!