Jag är så tacksam! Så mycket folk som hjälper mig i denna sits som jag befinner mig i. Så mycket hjälp. Ingen anar hur tacksam jag är att jag har alla i min närhet. Jag kommer tillbaka, jag återuppstår. Och allt är tack vare er. Jag blir starkare och starkare för var dag som går. Jag känner hur jag kommer tillbaka. Jag känner hur kämparglöden återvänder till mig. Så snart jag kan ska jag hjälpa tillbaka. Jag är så tacksam! Mitt liv är fullt av änglar. Så vackra själar som får mig att klara mig. Vad hade jag gjort utan er? Jag är så otroligt tacksam. Och jag kommer aldrig kunna visa hur mycket det betyder för mig. Tack! <3
Jag lever!
Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever! Jag lever!
Idag har Vincent varit på första dagen på inskolningen. Så han är numera ett dagisbarn igen. :) Imorse så var han även en stor kille och bajsade och kissade på toaletten. Det tyckte han var så roligt så han har gjort det två gånger till idag.. Dock så tror jag inte att han är nödig när han gör det, utan han kommer på att han vill gå på toaletten och sen klämmer han, allt vad han orkar. Men det är iallafall roligt att han visar intresse. :)
Efter inskolningen åkte vi till Kackebej (Jakobsberg) och köpte lite nya kläder till honom. Han tjatade även till sig ett par galöjen (glasögon). Han valde mössan och kepsen själv och han såg så stolt ut. Jag köpte lite baskläder som är sådär tråkigt att köpa.
Vi har haft det så mysigt och roligt idag. Vi har gosat och skrattat mest hela tiden. Han är så fin min lilla kille. Vi har verkligen umgåts hela dagen ensamma (förrutom på förskolan), bara han och jag. Och jag har haft jätteroligt! När vi kommit hem från Jakan var det dags för middag. Efter det var han en liten pina. ;) Han skrek, gnällde, slogs, kastade maten som var kvar på tallriken, grinade och tjatade. Till slut fick jag nog och insåg att han kanske behövde somna lite tidigare idag eftersom dagen har varit ganska lång. Sagt och gjort. En kvart senare sov vi båda som två utslagna blåvalar i sängen. Jag vaknade klockan elva och verkar inte kunna somna om. :P Fast nu måste jag verkligen ge det ett riktigt försök, det kommer ju en dag imorgon också.
Jag lever!
För en tid sedan så hade jag en hel del problem. Det skulle kunna liknas vid en kris. En kris om vem jag var/är som person, om vad jag skulle göra med mitt liv, vem jag ville vara, hur jag skulle klara mig, vart jag skulle ta vägen, vad jag ville göra med mitt liv o.s.v. Numera har jag också en hel del problem, men inte alls på samma sätt. Jag har inte alla svar på alla frågor, men jag är en bra bit på vägen. Jag vet inte helt och hållet vem jag är eller vem jag vill vara, men jag har en bild och en dröm om vem jag är och vem jag vill vara. Dessutom är jag en bra bit på vägen mot mitt mål. Att hitta mig själv igen. Att prioritera mig själv och mitt välbefinnande och inte bry mig så mycket om hur man "ska" leva. Jag vill leva mitt liv på ett sätt som gör mig lycklig och just nu så lever jag mitt liv så att jag känner att jag blir lyckligare ju längre tiden går. En dag kommer jag sitta och må så himla bra. Jag kommer ha en otroligt bra självkänsla, för då vet jag vem jag är.
För snart tre månader sedan så skrev jag ett inlägg som heter "Nytt kapitel" och det är ett inlägg som jag läst så många gånger. Jag minns knappt vad det står i det inlägget, men det är det första inlägget jag skrev i min jakt på mig själv. Jag har läst det säkert sjuttio gånger och jag blir lika inspirerad varje gång jag läser det. Det ger mig inspiration att fortsätta finna mig själv. Det ger mig även en överblick om hur jag själv utvecklats. Att jag mått så otroligt dåligt, att jag hade tappat mig själv, att jag just den kvällen kom till en insikt och började förändra på saker och ting, och att jag idag lever som jag ville. Jag är långt ifrån klar med min resa, men jag är en bra bit på vägen. Jag har tagit tag i saker, jag har börjat, jag försöker lista ut saker och jag gör det jag mår bra av och känner att jag behöver för att nå mitt mål. Jag känner att jag är på väg och jag rusar fram med stormsteg.
För ett par månader sedan var mitt största problem att jag kunde sitta en hel dag och känna mig som en främling i min egen kropp och själ. Idag har mitt största problem varit vem som ska jobba på onsdag och torsdag. För ett par månader sedan hade jag en dröm om att komma ur min svacka. Nu är min dröm ett eget hem och en bättre lön. För ett par månader sedan hade jag problem som handlade om mig själv, min identitet och mitt livs drömmar och mål. Idag, alltså måndagen den 20:e augusti 2012, kom jag på mig själv med att dagens största problem har varit materiella.
Gud, vad jag älskar mina nya problem. Jag ger mig själv tid i mitt nya kapitel, precis som jag ville. - Nu kan ingenting stoppa mig!
Jag lever!
