Länge sen sist
Ja, det var verkligen länge sen sist. Jag har inte bloggat på hur lång tid som helst. Liten uppdatering.. Träffade en kille, blev gravid, flyttade till ett hus och lever snart ett tvåbarnsliv. Märkligt hur fort saker och ting kan gå ibland. Poff sa det bara. Nu sitter jag här och är i vecka 15 (14+6), så alltså i vecka 16 imorgon. Har väl känt lite bubbel i magen innan, men igår är jag helt säker på att jag kände bebisen röra på sig. Ganska stor skillnad från när jag kände det med Vincent. Jag var väl i vecka 23 eller nåt sånt då. Så det har gått mycket snabbare denna gång. Ser dessutom inte alls ut att vara i vecka 15 bara, utan snarare typ vecka 25 kanske.. Iallafall om man ska se till hur jag såg ut när jag väntade Vincent. Tack och lov så har jag inte gått upp lika mycket i vikt denna gång, och förhoppningsvis så slipper jag göra det under resterande tid också.
Men, men, nog om det.. Vincent är en kaxig liten charmör.. Han snappar upp precis allt som man säger till honom (och andra) och han använder det i slutandan alltid emot mig. Så det gäller verkligen att passa tungan. Men han är så fantastiskt underbar och man glömmer snabbt bort hans tokiga komentarer. Han är jätteglad över att han ska bli storebror. Han frågar mig hela tiden när bebisen kommer. Gullunge. Har fått en del kniviga frågor också. T.ex. om hur bebisen ska kunna komma ut. Försökte rädda det lite snyggt med att förklara att mamma kommer få ont i magen när bebisen vill komma och då ska mamma åka till doktorn. Så hjälper dom mamma att få ut bebisen. Men det svaret dög inte.. Han ville ha en utförlig beskrivning av hur det hela skulle gå till och då kunde jag ju inte ljuga för honom, så i slutändan skrattade han till och sa "Haha, min mamma ska bajsa en bebis med snippan". Lite så blev det och både han och jag var ganska nöjda över det.
Annars vet jag inte så mycket mer som känns relevant att skriva om. Lever lite i min mammabubbla just nu. Och det är ju inte helt tokigt det. Nu ska jag äta frukost. Vi får se hur lång tid det tar till nästa gång.
Puss och Kram!
Men, men, nog om det.. Vincent är en kaxig liten charmör.. Han snappar upp precis allt som man säger till honom (och andra) och han använder det i slutandan alltid emot mig. Så det gäller verkligen att passa tungan. Men han är så fantastiskt underbar och man glömmer snabbt bort hans tokiga komentarer. Han är jätteglad över att han ska bli storebror. Han frågar mig hela tiden när bebisen kommer. Gullunge. Har fått en del kniviga frågor också. T.ex. om hur bebisen ska kunna komma ut. Försökte rädda det lite snyggt med att förklara att mamma kommer få ont i magen när bebisen vill komma och då ska mamma åka till doktorn. Så hjälper dom mamma att få ut bebisen. Men det svaret dög inte.. Han ville ha en utförlig beskrivning av hur det hela skulle gå till och då kunde jag ju inte ljuga för honom, så i slutändan skrattade han till och sa "Haha, min mamma ska bajsa en bebis med snippan". Lite så blev det och både han och jag var ganska nöjda över det.
Annars vet jag inte så mycket mer som känns relevant att skriva om. Lever lite i min mammabubbla just nu. Och det är ju inte helt tokigt det. Nu ska jag äta frukost. Vi får se hur lång tid det tar till nästa gång.
Puss och Kram!
Kommentarer
Trackback
