Tiden.
Hjärnan är fokuserad på annat på dagtid, därför tänker jag inte lika intensivt på saker som händer runt mig. På kvällarna, däremot, så kommer alla tankar ikapp mig och jag vrider och vänder på varenda litet scenario i huvudet. "Tänk om det blir såhär", "Varför tar det sån tid", "Vad gör jag om detta sker" och "Är det verkligen ett svårt val", är tankar som snurrar i mitt huvud. Frågor som jag inte kan svara på. Frågor som jag så desperat vill ha svar på. Det är bara att vänta, så kommer svaren med tiden. Tiden som jag egentligen inte känner räcker till. Tiden. Den där jävla tiden. En sak har jag lärt mig av tiden. Den skapar en hel del skador, men den läker tyvärr inte alla sår..
Kommentarer
Trackback
