Nedåtgående spiral.
Vissa saker i livet är väldigt stora steg. Vissa saker i livet är väldigt små steg. Sen finns det de saker som man tror ska kännas som stora steg, man längtar efter de i flertalet år och sen visar det sig att det inte alls känns så stort när det väl är dags. Sen finns det såklart även saker som man tror är små, men som känns som stora elefantsteg när de tas. På både gott och ont. Just det jag syftar på just nu är besvikelser. Det jag trodde var småsaker, har nu visat sig vara väldigt stora. Saker som jag inte riktigt vet hur jag ska klara mig ur. Även saker som jag trodde var stora och har sett fram emot under väldigt lång tid har visat sig vara väldigt obetydande för mig nu när allt annat känns så mycket större. Det är t.o.m. så att saker som jag tidigare sett fram emot och längtat efter, nu känns jobbigt och krävande. Inte alls så kul som jag trodde. Saker som jag trodde skulle kännas som en liten betydelselös skitsak, känns istället som någonting väldigt stort. Dock så känns även det jobbigt.. Vet inte riktigt varför, men allting känns så jobbigt. Även saker som jag trodde skulle kännas väldigt bra. Det är en nedåtgående spiral jag befinner mig i. Jag har ingen aning om hur jag ska försöka vända på det.. Jag brukar alltid tänka så positivt om allt, men den förmågan har jag tyvärr blivit av med. Jag saknar den delen hos mig själv.
