Sårad i hjärtat och själen.

Ibland blir jag fundersam över vad jag gjort för att förtjäna denna skit. Jag kanske är en dålig människa.. Jag begär inte mycket alls. Eller, det jag begär är inte jobbigt att utföra, men det betyder otroligt mycket för mig. Jag förstår inte riktigt problematiken i utförandet. Jag förstår inte varför. Har jag orimligt höga önskemål? Är jag inte värd det? Vad är det, i så fall, som gör att jag inte är värd det? Vad har jag gjort för ont? Det är så sjukt... För en tid sedan så tyckte jag att det var en självklarhet, numera känns det som om det är någonting att vara tacksam över. Det värsta är att jag inte känner någon som befunnit sig eller befinner sig i liknande situation. Därför har jag ingen att rådfråga...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0