En fallande bok.
Ofta kan man få höra att någon är "som en öppen bok". Att dom är öppna människor som är lätta att läsa av. Så uppfattar jag det. Själv ser jag mig själv som en stående bok. Knuffar man omkull mig, och jag faller, så kan jag antingen öppna mig helt och blotta innehållet. Eller så faller jag på sidan och stängs helt. Har man den rätta metoden så kan jag ramla öppet. Gör man fel så stänger jag mig helt. Om man har inte har lyckats öppna mig i fallet, så kan man sakta men säkert öppna upp mig genom att bläddra sida för sida. Till slut är jag lika öppen som om jag ramlade öppet. Det finns få som lyckat se mina innersta sidor.
Om man däremot har lyckats få mig att falla öppet och sedan inte uppfyller det som jag behöver för att fortsätta vara öppen, så kommer jag sakta men säkert stängas igen. Sida efter sida. Om det till slut går så pass långt att jag stängs helt så kommer låset att låsas. Då får man inte börja bläddra igen förns man hittat nyckeln..
För jag ser mig själv som en bok. En bok med lås. Precis som en dagbok.. För jag är full av både hemligheter och känslor. Som man kan bli varse om om man har den rätta metoden.
