- Nathalie -

Nu är det inte roligt längre. Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt just nu. Egentligen vill jag bara lägga mig ner och gråta och gråta och gråta. Men jag vet att det kan jag göra när jag har tid.

Det här skolarbetet gör mig så frustrerad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill bara få det klart nu så att det är överstökat. Jag vill inte sitta och stirra på det där arbetet mer nu. Jag tycker att det är klart nu. Jag tycker att jag borde vara klar för länge sen, men det är jag ju inte. Jag vill att arbetet ska vara gjort, så slipper jag tänka på det mer i fortsättningen. Mest av allt vill jag bara sova. Jag är sjukt trött och behöver verkligen sova.

Jag tror inte att jag klarar av att vara hemma mera nu. Det är så jobbigt, speciellt med tanke på att jag inte har gråtit så mycket ännu. Jag behöver göra det men jag har inte tid. Jag vill inte vara hemma mer. Jag vill bara bort. Bort. Bort. Bort. Jag vill inte tänka, jag vill inte känna just nu. Jag vill bara vara jag. Och jag vill inte vara det här. Det är för jobbigt. Jag vill inte mer. Jag vill verkligen inte mer. Jag vill må bra igen.

Hur kunde det gå så fel?