Att våga chansa.

Nu sitter jag här och kan inte somna. Jag är trött, det känner jag, men jag kan verkligen inte somna. Jag tänker. Tänker på saker. Saker som gör ont. Ont i hjärtat. Och jag hatar det. Jag vill inte ha ont i hjärtat. Jag trodde en gång i tiden att jag haft tillräckligt med hjärtsmärta. Iallafall för 5-6 år, men inte. Jag trodde tydligen fel.
Varför det blir såhär vet jag inte. Det var ju bara en kväll, en kväll som jag inte kunde göra någonting åt. En kväll som blev som den blev och nu är det som det är. Det är inte kul, men jag kan inte göra någonting åt saken. Jag vet vad hjärnan vill, men ett organ som sitter lite längre ner vill en helt annan sak. Vad lyssnar man på? Hjärnan brukar veta bäst. Men jag vill inte göra fel. Vill inte begå ett misstag som kanske skulle kunna vara det största i mitt liv. Men det riskerar jag ju att göra iallafall. Vad jag än lyssnar på så kan allt gå åt pipan.
Vad ska jag göra? Lyssna på hjärnan som brukar ha rätt och eventuellt begå det största misstaget i mitt liv. Eller ska jag lyssna på hjärtat som tidigare i mitt liv upprepade gånger fått mig att bli så blind att jag inte insåg att det jag gjorde var rena självmordet, och hoppas på det bästa? Att våga ta chansen att bli sårad igen men jag kan även bli lyckligare än någonsin.

Kommentarer
Postat av: Trixie

men varför ringer du inte mej å pratar för?

2009-01-15 @ 17:40:01
URL: http://ewatrixierosalie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0