- Nathalie -

För ett år sedan var allting nytt. Allt hände snabbt och jag hade fortfarande inte förstått. För ett år sen hade jag inte en aning om att livet skulle arta sig som det gjort. Jag visste inte ens vart jag skulle spendera natten. Jag var rädd, oförstående och maktlös. Idag ser livet helt annorlunda ut. Jag har haft ett år som kan liknas vid ett helvete. Ett år jag aldrig kommer glömma och som har ärrat mig för livet. Ett år fullt av sorg och förtvivlan. Ett år som jag bara vill radera. Glömma. Saker som hänt under detta år har gjort mig till en ny människa. Jag är inte samma Nathalie som jag var innan. Jag är numera en Nathalie som är rädd för det mesta, som aldrig kommer kunna lita fullt ut på någon eller våga känna riktig lycka. En Nathalie som aldrig någonsin igen kommer ta någonting för givet. En Nathalie som har upplevt alldeles för många svek och skräckupplevelser. Jag har alltid vetat om att livet är en kamp, men aldrig har jag förstått vilka monster man kan komma att kämpa emot.
Det gamla året lämnar jag med många oläkta sår, vissa blöder ännu, och många mycket djupa ärr. Det kommande året försöker jag läka det som varit och komma ur den sorg jag känt. Jag hoppas på positiv energi som hjälper mig bekämpa alla demoner som fortfarande spökar i mitt psyke. Jag önskar inget stort, bara att slippa fler katastrofer. Jag behöver få lite tid att läka. Annars kommer jag förblöda.
Trots allt som skett så ser jag positivt på framtiden. För, även fast jag haft ett år från helvetet så står jag rakryggad och hel. Visserligen med många blödande sår och djupa ärr. Men jag är ännu hel. Och, har jag klarat av allt jag upplevt hittills så finns det ingenting som kan få mig att falla. Ingenting alls. Jag är redo för allt, ge mig bara lite tid att läka. Men sen så. Mitt nya kapitel i livet ska heta "Tid". Tid att läka. Tid att tänka. Tid att bearbeta. Tid att finna de delar av mig själv som jag tappat. Tid att lista ut vem den nya Nathalie är. Tid att gå vidare. Tid att prioritera mig själv. Nu, just nu, börjar det nya kapitlet i mitt liv. "Tid".

Varfööööör kan jag aldrig somna? Varför snurrar tankarna i huvudet? Var är avstängningsknappen? Det har ju varit en bra dag! Så kommer skiten nu.. Varför? Jag fattar inte varför jag ska analysera sönder allt tills jag själv ligger i små molekyler. Sen ska jag sakta, sakta, sakta plocka ihop mig själv tills jag blir hel igen. Samma sak, varenda kväll. Analyserar och slutar aldrig. Allt. Vissa saker som har hänt går inte att ändra på. Vissa saker hände trots att det inte borde ha hänt. Det är bara att acceptera läget! Varför är det lättare sagt än gjort? Varför kan jag inte bara acceptera att saker är som det är? Det borde inte vara så svårt.
- Nathalie, dom är borta! Du kommer aldrig få tillbaka dom, hur mycket du än analyserar och plockar isär. Dom är borta! Det är bara att acceptera. Det är lättast så. Acceptera.

Och så gör vi ett nytt försök. Godnatt!

Jag önskar att jag hade några sparade kramar som låg någonstans och ville bli förbrukade. Jag hade behövt en stor varm famn att krypa tätt intill just nu. En famn så varm och härlig som kunde tala om för mig att allt kommer ordna sig. Att allt kommer bli bra. Att saker som hänt inte får knäcka eller förstöra mig. Att saker som hänt inte var mitt fel. Att saker händer, trots att det inte borde. Jag önskar att min stora varma famn kunde göra mig lite glad och få mig att glömma alla bekymmer för en stund. En famn som ger mig lite ömhet och kärlek. En famn som man kan gråta i. Som kan lyssna. En famn som finns här när jag behöver en kram. Jag önskar att jag hade lagt undan några sparade kramar.. Eller åtminstone en sparad kram. Jag hade verkligen behövt en nu. Finns det? Bara en.. En sparad kram.

Ibland händer det så små saker som orsakar en enorm kedjereaktion i hjärnan. Vad gör man när man inte är hel? Vad gör man när man försöker behålla modet och styrkan, till inget? Vad kämpar man för när det viktigaste är på avstånd? Vad händer egentligen i huvudet på ett trasigt psyke? Varför är inte saker lätta? Varför kan små skitsaker starta ett bildspel av svek, lögner och sorg? Varför ser mitt liv ut som det gör? Varför får folk inte behålla sina barn? Varför får barn dö? Varför får inte vissa barn ens chansen att födas? Varför får man missfall? Varför får vissa barn leva med endast en förälder i taget? Varför? Varför, varför, varför? Så mycket frågor.. Så lite svar..

Godmorgon. Jag och Vincent sitter i soffan och myser. Alla sover, förutom vi. Vincent sitter och tittar på barnprogram och gosar med mig. Så mysigt.
Om fyra timmar är det dags för honom att åka till sin pappa över helgen. Den är den andra pappahelgen sedan vi separerade.. Just nu har jag en hel del separationsångest, men imorgonbitti, efter en låååång sovmorgon så är separationsångesten som bortblåst. ;) Så, vad ska man hitta på i helgen då? Hmm, det återstår att se. :)
Jag ska iallafall sova. Och sova lite. Och så kanske jag sover lite också.

Puss och Kram!

Morgonmys! Jag älskar dig, hela livet, min skatt! <3

Idag har vi varit ute på baksidan och lekt på förmiddagen. Barnen tyckte att det var roligt att rita med kritor på marken. Såhär fint kan det bli när tre söta små gullrumpor får en uteplats att förgylla med konst. :)

Imorgon måste jag fixa en hel del. Behöver bara låna en skrivare av någon. Men sen så.

Veckorna går så himla fort. Redan tisdag och till helgen är det barnfritt här hemma. Sist det var barnfritt satt både jag och Frugan och lyssnade på den kusliga tystnaden. Vi hörde saker som vi inte hört förut. Bl.a. klockans tickande. :o Vi får väl se vad som händer till helgen. Tydligen ska ju sl stänga ner hela pendeltågstrafiken mellan Bålsta och Spånga. Det gör ju att det blir lite krångligare att ta sig någonstans.. Men det får gå ändå. :)

Nu ska jag vila innan det är full rulle här hemma igen.

Puss och Kram!

Jag är trött på saker och ting. Riktigt, riktigt trött! Varför ska det vara så svårt att hålla det man lovar. Alla kan hälla pärlsocker på bajs och kalla det för godis, men vem fan tänker äta dom sen? Den enda som blir drabbad är den stackaren som trodde att bajsbollarna var choklad. Fy! Jag önskar att jag inte varit så naiv. Att jag tänkt med hjärnan istället för hjärtat. Att känslorna inte vann över logiken. Jag borde vetat bättre! Men jag kommer aldrig någonsin låta det hända igen. Det är min plikt mot mig själv och min fantastiska son. Han förtjänar det bästa. Och det gör faan jag också!

Jag är trött på saker och ting. Riktigt, riktigt trött! Varför ska det vara så svårt att hålla det man lovar. Alla kan hälla pärlsocker på bajs och kalla det för godis, men vem fan tänker äta dom sen? Den enda som blir drabbad är den stackaren som trodde att bajsbollarna var choklad. Fy! Jag önskar att jag inte varit så naiv. Att jag tänkt med hjärnan istället för hjärtat. Att känslorna inte vann över logiken. Jag borde vetat bättre! Men jag kommer aldrig någonsin låta det hända igen. Det är min plikt mot mig själv och min fantastiska son. Han förtjänar det bästa. Och det gör faan jag också!

Idag har jag ringt och bråkat med massor av företag, banker och myndigheter som inte gör som dom ska mot mig. Jag blir riktigt irriterad när folk inte kan sköta sina jobb ordentligt. Jobbar man med kunder, alltså inom service så är kunderna prioritet ett! Och det verkar inte alla företag inse. Företagen lever på sin kunder. T.ex. com hem; Vi skaffade internet hos dom. Sen slutade internet att fungera. Jag klagade och dom utlovade kompensation. Ändå fick vi en full faktura. Inte okej.
Tele2; Dom har skickat ut fakturor till mig. Trots att jag inte har, eller har haft, någonting med dom att göra på typ 4 år. Jag har betalat in dessa fakturor för att dom skickar ut påminnelse på påminnelse hela tiden. Jag har ringt och bråkat med dom X antal gånger och jag har fortfarande fakturor som dimper ner i brevlådan med jämna mellanrum. Så idag har jag pratat med dom och dom ska betala tillbaka varenda öre som jag har betalat in till dom. Det har dom iochförsig sagt tidigare, men denna gång fick jag prata med en person som faktiskt verkar ha blivit godkänd i sin Försäljning och service-kurs. Han bemötte mig med respekt, förståelse och verkade faktiskt uppriktigt ledsen över att det har blivit som det har blivit.
Jag har äntligen fått mailadressen som jag behöver för att kunna skicka in mina kompletterande uppfigter till csn. Så det har jag också gjort idag. Massor har jag hunnit med.

Nu vaknade Vince-Prinsen. Puss och Kram!