Att acceptera.
Varfööööör kan jag aldrig somna? Varför snurrar tankarna i huvudet? Var är avstängningsknappen? Det har ju varit en bra dag! Så kommer skiten nu.. Varför? Jag fattar inte varför jag ska analysera sönder allt tills jag själv ligger i små molekyler. Sen ska jag sakta, sakta, sakta plocka ihop mig själv tills jag blir hel igen. Samma sak, varenda kväll. Analyserar och slutar aldrig. Allt. Vissa saker som har hänt går inte att ändra på. Vissa saker hände trots att det inte borde ha hänt. Det är bara att acceptera läget! Varför är det lättare sagt än gjort? Varför kan jag inte bara acceptera att saker är som det är? Det borde inte vara så svårt.
- Nathalie, dom är borta! Du kommer aldrig få tillbaka dom, hur mycket du än analyserar och plockar isär. Dom är borta! Det är bara att acceptera. Det är lättast så. Acceptera.
Och så gör vi ett nytt försök. Godnatt!
