Alla hjärtans dag. <3

Idag var jag och betalade mina glasögon. Jag var även tvungen att välja andra bågar till dom som jag ska ha på mig hela tiden. Eftersom dom ska vara progressiva så kunde dom inte göra det på den modellen som jag valde. Dom var tydligen för låga. Så jag valde ett annat par som var lite högre. Först när jag provade dom så tyckte jag att jag verkligen såg ut som en riktig nörd, men när jag tog av mig dom, satte på mig dom, tog av mig dom o.s.v. så tyckte jag att dom verkligen var snygga. När jag sen testade dom som jag egentligen valt så tyckte jag att dom nya bågarna var mycket snyggare. Jag hoppas att jag tycker det sen när dom kommer också. Vi får väl se. Just nu känns det bra iallafall. :)

Sen var jag ju på gymmet också. Jag och Milla åkte dit för att vi skulle skaffa gymkort och träna. Vi skaffade gymkort och sen fick vi veta att vi inte kunde träna idag. Vi kom dit ungefär halv sju och receptionen stängde sju. Tydligen så är det 24 timmars aktiveringstid på kortet så vi får träna imorgon istället. För vi hade inte kommit ut om vi hade tränat utan någon personal där. Det var ju lite tråkigt eftersom att jag verkligen sett fram emot att börja träna. Men men, detta ska bli min nya livsstil så en dag hit eller dit spelar väl kanske inte så superstor roll.

Idag är det ju alla hjärtans dag och jag har glömt bort det och blivit påminnd om det hela dagen. Sen när Zacke kom hem en liten snabbis och skulle hämta någonting i samma veva som jag skulle till gymmet så fick jag blommor. Jag har inte ens påmint honom om att det är alla hjärtans dag idag. Men han kom ihåg det iallafall. Då blev jag lite förvånad. Och jääätteglad. Gud, vad jag är kär i den mannen. Han är helt underbar!

Och så måste jag ju få skryta om att jag har världens bästa lilla kille. Inte för att han har gjort någonting speciellt, men han bara är så himla underbar. Han är det bästa som någonsin hänt mig. Jag är så kär i min lilla son. Han förgyller mitt liv på ett sätt som han aldrig någonsin kommer kunna förstå. Men det gör ingenting, för jag vet. Och när han blir stor så kommer han också veta det. Inte för att han behöver tala om det för mig. För det är verkligen en självklarhet att jag ska älska honom oändligt. Och det gör jag verkligen. Han är en helt fantastisk människa och jag hoppas att han är lika lycklig som jag är.

Nu ska jag kolla på How I Met Your Mother, sen ska jag sova. Imorgon ska jag träna. Jag ska starta mitt nya liv.

Stackars Vincent, hur kommer han bli när han blir stor?



Mamma = Inte normal, Pappa = Inte normal, Bebis = Helt felfri! <3

Puss och Kram!

Glasögonorm, javisst!

Imorgon ska jag åka till Jakobsberg och betala mina glasögon. Så dom kommer komma inom 14 dagar. Gud så skönt det ska bli att slippa huvudvärken. Har jag berättat att jag blir tvungen att ha två olika par glasögon? Ja, så gammal är jag. Jag har tre olika synfel. Inget av dom är speciellt allvarligt, men tillsammans är det jättejobbigt. För jag ser inte så jättedåligt, men jag ansträngger tydligen mina ögon hela tiden så det ena synfelet förvärrar det andra. Därför får jag huvudvärk och blir yr hela tiden. Så om ett par veckor kommer jag vara en glasögonorm på heltid. Så kan det gå. Jag kommer ha ett par glasögon på mig till vardags. Det är ett par progressiva glasögon och sen kommer jag ha ett par på mig  när jag ska fokusera på längre avstånd en längre tid. Typ när jag tittar på tv eller sitter vid datorn och så. Så jag kommer alltså ha ett par vardagsglasögon och ett par läsglasögon. Haha, lustigt.

Imorgon ska jag också köpa ett gymkort. Fy fan vad det ska bli skönt att trääääna. Jag ska bli mager. Jag ska blir smal. Jag ska bli liten. :) Vi får väl se hur pass mager, smal och liten jag blir. Men jag ska iallafall bli mindre. Jag ska kunna ha på mig kläder igen. Inte bara leggins och tunika. Jag vill kunna ha ett par jeans. Jag har inte haft det på flera år. Det vore kul! Jag kommer kanske ta ut alla mina agressioner här på bloggen, så jag ber om ursäkt i förväg. :P Men det ska verkligen bli skitkul!

(här ska det egentligen vara en bild på en glasögonorm, men blogg.se vill inte samarbeta med mig)

Nu ska jag borsta tänderna sen ska jag gå och lägga mig.

Puss och Kram!

Bantning och övningskörning.

Det var ett tag sen jag skrev sist. Jag har ingenting att skriva om, det är därför. Men jag kan väl knåpa ihop någonting. Vincent har precis varit sjuk, eller han är fortfarande inte helt frisk, men defenitivt på bättringsvägen. Zacke jobbar som ett djur. Jag har mest varit hemma den här veckan eftersom Vincent är sjuk.

På måndag ska jag betala mina glasögon. Sen ska jag och Milla köpa gymkort. Jag ska komma i form. Jag ska gå ner alla mina gravidkilon på max 3 månader. Så är det! Lyckas jag inte med det så ska jag straffas. Jag ska tala om för alla vad jag väger om jag inte lyckas med mitt mål. Det är ett bra straff. Jag har ju försökt med olika dieter och promenader, men det har inte gått bra alls. Det funkar tydligen inte på mig.. Så nu känner jag att det är dags för ett gymkort. Dessutom ska det bli skönt att komma hemifrån lite och få göra någonting som bryter av vardagen. Just nu vet jag inte hur mycket det är kvar att gå ner. Men typ 15 kilo. Och det borde jag ju lyckas med om jag verkligen kämpar. Det ska inte vara några svårigheter alls. Hoppas jag.. Jag ska iallafall göra mitt bästa. När jag har gått ner mina 15 från graviditeten vill jag gå ner ytterligare 15kg. Men de kilona ska jag nog gå ner lite långsammare. När jag skrev in mig på mödravårdcentralen så vägde jag bara 5 kilo mer än jag vägt som minst, förrutom när jag var liten. Så vi får väl se om det blir 15 kilo efter gravidkilona eller om det kanske får räcka med tio. Det beror helt och hållet på hur det käns då. Dessa två, tre månader kommer bli RIKTIGT jobbiga, men det kommer vara så värt det sen. Två månader av extrem självdiciplin klarar jag. Eller? Jo, klart som fan att jag klarar det! Det är jag skyldig mig själv!

Mitt tillstånd för övningskörning har kommit nu, bilen är besiktigad och jag har köpt platta skor.:P Så nu väntar vi bara på att Zackes tillstånd som handledare ska komma så vi kan börja övningsköra. Zacke har ju lovat att det ska ta MAX tre månader från det att vi börjar tills jag har körkort. Vi får väl se, säger jag. :)

Nu ska jag kolla på någonting ett tag, eller så går jag och lägger mig. Godnatt!

Kolla in världens vackraste, förresten!

Puss och Kram!

Kolla in den här gullungen. Han är så snäl...

img_2626 (MMS)

Kolla in den här gullungen. Han är så snäll och söt. Idag har vi varit i Jakobsbergs centrum och köpt en dopresent. Imorgon ska vi på dop. :)


Mer än ett år sen.

Ungefär nu var det ett år sen jag fick veta att jag skulle bli mamma. Att jag var gravid. Ungefär ett år sen det bästa som någonsin hänt mig kom till min vetskap. Shit, vilket bra år! Ett helt år. Tiden går fort. Och jag är lyckligare än någonsin. Jag har vetat att jag ska bli mamma i över ett år.  <3


Ett år sedan.

För exakt ett år sen, just nu i denna sekund så visste jag inte att jag skulle bli mamma. Just i denna sekund, för ett år sen så jobbade jag fortfarande. Jag fick jobba över en timme. Efter jobbet så åkte jag hem. När jag kom hem runt halv fem så hade Zacke köpt ett graviditetstest åt mig. Först blev jag irriterad på honom för att han hade köpt ett test. Jag tyckte att det kändes som ett slag under bältet. Jag skulle ju ändå bara bli besviken.
Han köpte testet åt mig för att dagen innan så hade jag fått veta att en närstående till mig var gravid. Och som vanligt när jag får veta att någon jag känner är gravid så får jag för mig att jag också är det. Jag sa till honom kvällen innan att jag funderade på det. Då frågade han varför och jag sa att jag säkert bara inbillade mig för att den där personen var det. Jag kunde ju inte ens bli gravid så det är klart att jag inte var det. Jag hade inga känningar på att jag var gravid överhuvud taget.
Iallafall så hade han köpt ett test åt mig och jag kände att han var elak som gjorde det. Jag tog stickan, gick in på toaletten, kissade på den, la den upp och ner på golvet medans jag tvättade händerna. Jag tog upp stickan och tänkte "Hoppas på pluss, hoppas på pluss, hoppas på pluss". Det var ett pluss på stickan! Och inte ett svagt pluss, utan ett jäääättetydligt pluss. "Är det minus jag brukar hoppas på?", tänkte jag för mig själv. Jag tittade på bruksanvisningen. Pluss = Gravid, minus = Inte gravid. Jag hade ett pluss. Och pluss betyder.. att jag är gravid. Jag blev helt varm i kroppen och mina öron blev alldeles kokheta. Jag stod där inne på toaletten och bara stirrade på stickan. "Är det önskeseende?", "Ser jag i syne?", "Har jag missuppfattat testresultatet?". En miljon frågor och funderingar ploppade upp i huvudet under de tio sekunder som jag var kvar inne på toaletten. Jag gick ut till Zacke som satt vid datorn. Han tittade på mig och frågade "Vad var det?". Jag fick inte fram ett ord. Jag bara stod där och tittade på stickan, och på Zacke, och på stickan, och på Zacke. "Naae?!", sa Zacke. "Förlåt, men jag är jätteglad", sa jag. Sen började jag gråta. Jag grät och grät och grät och grät. Jag började hyperventilera och jag grät. Zacke kramade om mig och sa att jag skulle lägga mig i sängen för att lugna ner mig. Jag låg i sängen i typ en halvminut. Sen nästan skrek jag "Jag måste berätta det för någon!". När jag hade ringt några samtal så ville jag göra några till test. Jag ville veta att det inte var någonting som var fel på testet. Jag och Zacke gick till apoteket och köpte tre test till. På väg tillbaka från apoteket så fick Zacke in ett jobb som han åkte på. Jag gick hem ensam. Jag kissade på alla tre test och jag var gravid enligt alla tre. Helt otroligt. Jag får fortfarande rysningar i kroppen när jag tänker på det. Så sjukt häftig känsla. Efter någon timme kom Zacke hem. tänkte jag på honom för första gången. Jag sket totalt i hur han kände innan. Jag brydde mig bara om mig själv. Då frågade jag för första gången hur det kändes för honom. "Jo, det känns bra!", sa han. 

Så gick det till när jag fick veta att världens bästa människa bodde i min mage. Det var så jag fick veta att jag skulle bli mamma. För snart ett år sen. För ett år sen så visste jag inte att jag var gravid. Herregud, har det redan gått ett år? Jag minns det verkligen som om det var igår. Jag kommer ihåg precis allt. Shit. Helt obegripligt. Det absolut bästa som någonsin hänt mig. Min Vincent. <3

Plusset. <3

Vecka 11 (10+1)


Gravidmagen.

Resultatet.


Glädje.


Skitnervös.

Jag är just nu lite nervös för att jag vill verkligen att våran elräkning denna månad ska vara lägre än den som kom förra månaden. Imorgon vet jag hur mycket den ligger på. Imorgon är det månadsskifte så då får jag veta. Jag kan ju berätta att jag verkligen längtar tills vårat nya elavtal börjar gälla. För där tar dom nya mätarställningar en gång i timmen. Då kan man kolla flera gånger om dagen om så skulle vilja. Nu går ju inte det. Eon kollar bara en gång i månaden. Jag är skitnervös! Hoppas hoppas!

Utekväll

I fredags var jag ute med ett gäng tjejer. Det var superkul och jag hade den bästa utekvällen på suuuperlänge. Även fast jag verkligen älskar mitt mammaliv och absolut inte vill göra någonting annat, så är det skönt att få vara Nathalie ibland. För jag är inte BARA mamma. Dessutom är det så mysigt att sakna Vincent lite. Då uppskattar jag hemmalivet lite mer. Istället för att ta det för givet. Jag hade en sjukt rolig kväll. Tack alla som var med. Och tack till min mamma som var barnvakt. <3


Vincent tre månader.

Idag blir Vincent tre hela månader. Förstå att för tre månader sen så hade jag varit mamma i elva timmar. Förstå det! Men det känns inte som om det är tre månader sen han föddes. Det känns som om jag har varit mamma hela livet. Jag fattar inte vad jag gjorde innan Vincent föddes. Jag älskar mitt nya mammaliv! Vincent börjar bli stor också. Han har under de senaste två (!) veckorna gått upp en blöjstorlek, vänt sig från rygg till mage, sovit hos sin morfar för första gången, slutat med antikolikflaskorna, gått upp en storlek i nappdelen på flaskorna, börjat äta mat (gröt eller puré) ett par gåner om dagen, bytt från nan 1 till nan 2 och numera vägrar han ligga i famnen om han inte ska sova. Han ska sitta i famnen. Han är så duktig min lilla kille. Han vill helst sitta själv, men han har inte riktigt balansen där ännu. Han får sitta ensam, med stöd, korta stunder. Jag vet att han inte har så starka muskler i ryggen att han orkar bära upp hela kroppen men små korta stunder får han sitta ensam. Då sitter han först så rakt och fint i ryggen, men när han börjar säcka ihop så får han inte sitta ensam mer. Men herregud var allting bara sa "poff". Allt det hände på två veckor. Innan det så låg han bara ner hela tiden. När han satt i babysittern hade han precis börjar greppa saker, men för det mesta så tittade han bara. Han var ett spädbarn, som endast åt nr 1 i bröstmjölksersättning för två veckor sen, det är han inte nu. Min lilla kille växer så fort. Det är bra på ett sätt, för då betyder det att han mår bra och utvecklas. Men det är tråkigt också, för då hinner jag inte med i allt som händer. Men grattis till Vincent idag, på hans tremånadersdag. Mamma älskar dig så otroligt mycket. <3


Idag serveras: Flasksoppa men lite inslag ...

img_2432 (MMS)

Idag serveras: Flasksoppa men lite inslag av sked. Allting är plastigt framställt. ;D


Nyaste familjemedlemmen.

Vi har en ny "liten" hund. Han är 14 månader och han är skitstor. Han är inte färdigvuxen ännu och han är jättesöt och klumpig. Han heter Poppo, men vi ska döpa om honom till Klumpe. Dessutom har han en sexualdrift som heter duga. Han är den enda hund som jag någonsin har hört talas om som onanerar. Skitsnuskigt. Det kan inte vara lätt att vara en könsmogen hund. Jag ska lägga ut bilder på honom men det gör jag från iPhonen. Har ju inte några bilder på datorn. Men när jag har tagit några fina bilder så gör jag det.

Idag håller vi på att fixa här hemma, som vi alltid gör. Men det känns inte som om vi någonsin blir klara med någonting här hemma. Allting bara ligger oklart. Och när det väl är klart så hittar man på nya saker som ska fixas.

Nu ska jag fortsätta fixa iordning. Sen ska jag äta någotning. Min mage skriker efter mat.

Puss och Kram!


Igår köpte jag ett kalaha. Min syster spöa...

img_2392 (MMS)

Igår köpte jag ett kalaha. Min syster spöar skiten ur mig. :(


Ja, hemma hos oss bor det en bebis. Detta ...

img_2380 (MMS)

Ja, hemma hos oss bor det en bebis. Detta är delar till fem flaskor. Endast fem.


Titta vilken liten underbaring. Så fantast...

img_2338 (MMS)

Titta vilken liten underbaring. Så fantastisk som det bara går att bli. <3


Vincent ligger i soffan och sover. Vackras...

img_2302 (MMS)

Vincent ligger i soffan och sover. Vackrast i världen! <3


VIncent vände sig om.

För en liten stund sedan, närmare bestämt klockan 08.18, vaknade jag av att Vincent låg och knorrade i spjälsängen. Jag gick dit och skulle ge honom nappen, i hopp om att få sova en liten stund till. När jag ställer mig vid sängen så ser jag att han ligger på sidan och håller på att tippa över. Han spänner sin lilla, lilla kropp och till sist så vänder han sig om. "Zacke! Han vände sig om, kom och kolla", skrek jag, helt hysteriskt. Zacke ställer sig bredvid mig och jag vänder tillbaka Vincent till ryggläge. Då gör han det igen. Snacka om mysig familjestund. Inte bara att Vincent vänder sig om, utan att Zacke var hemma så han fick vara med och uppeva det. Dubbel lycka. Gud vad jag älskar min lilla familj! Så nu kan jag inte sova. Fick ett sånt adrenalin. Men det gör ingenting. Jag är så lycklig! <3


Elbekymmer.

Vincent ligger i sin vagga och sover. Jag sitter vid datorn och har precis ätit lite pastasallad. Det var hur gott som helst och jag tänker nog äta det imorgon också. Det blev ju lite över så det blir en perfekt lunch imorgon.

Idag har jag bråkat och fixat och donat med vårat elbolag. Förra veckan fick vi en räkning på elen här. 696 kronor låg den på. Det var ju helt okej, tills jag fick veta att det bara var för tre dagar. Det är alltså 232 kronor om dagen. 7192 kronor för 31 dagar. Det är helt sjukt mycket. Våran hyra ligger på typ samma belopp. Så jag gjorde ett elavtal. Från att betala 141 öre per kwh, så betalar vi nu 110 öre per kwh. Men med det nya avtalet så är vi uppbundna i två år. Idag ringde jag till elbolaget och frågade hur mycket denna månads räkning skulle ligga på. Jag behövde vara lite förberedd på hur fattiga vi skulle bli denna månad. 4047 kronor ligger denna månads elräkning på. Jag kan inte ens fatta att det är så dyrt med el. Hade vi tecknat avtalet när vi flyttade in så hade vi fått en elräkning på 3048 kronor. Det är fortfarande mycket pengar, men inte lika mycket. Jag vet att elen blir dyrare nu när vi är nyinflyttade eftersom att elementen fick jobba som attan första veckorna. (hon som bodde här innan oss hade inte varit hemma sen i somras, så allting var typ avstängt) Men att det skulle bli så dyrt kunde jag inte tro. Jag håller just nu på att kollar upp andra elavtal. Jag behöver ett elavtal med kortare bindningstid så att vi kan teckna ett nytt avtal med fast pris till våren, då elen är som billigast. För en boendekostnad på 11.000 kronor varje månad har vi verkligen inte råd med. Speciellt inte nu när jag är mammaledig.
Jag har pratat med lite folk och det är ingen som verkar fatta att det är så dyrt. Det ska inte vara det. Vi förbrukade tydligen 2771 kwh förra månaden. Det kan inte stämma. Jag har använt torktumlaren två gånger sen vi flyttade in här, vi kör diskmaskinen en gång varannan dag, vi har defenitivt inte för varmt, vi stänger av alla apparater (inte stand by), vi försöker att hålla dörrar och fönster stängda så de inte står öppna i onödan o.s.v. Vi har verkligen snålat med elen för att vi inte ska få en sån elräkning. Men det fick vi iallafall. Det känns supertråkigt! Så idag har jag ägnat hela denna dag åt att försöka förstå vad det är som är fel. Sen har jag kollat upp olika elbolag och jämfört priserna. Så har jag skrivit ner massor med olika förslag på ett papper och när Zacke kommer hem ska vi gå igenom dom tillsammans och sen bestämma vad vi tycker verkar bäst. Det var det, det.

Nu ska jag kolla igenom påsen med kläder som Vincent fick av Gunillas syster, sen ska jag slappa och kolla på tv eller någonting. Jag orkar INTE sitta mer vid den här datorn nu.

Puss och Kram!

Det här är det bästa jag vet! Han är så my...

img_2210 (MMS)

Det här är det bästa jag vet! Han är så mysig, min lilla kille. <3


2011

Nu är det ett nytt år med nya möjligheter. Hoppas att detta år kommer bli ett bra år. Och detta år kommer jag fokusera på att vara den bästa mamma jag kan vara. Det är prioritet ett. Eftersom att jag kommer vara mammaledig hela detta år så kommer min stora fokus, utöver mammarollen, att ligga på min utsida. 2010 handlade om min insida. Jag mår bra, jag är lycklig, jag har en underbar familj, jag har fantastiska vänner o.s.v. så nu är det dags att finslipa på utsidan. :) Jag ska starta mitt viktminskningsprojekt imorgon. Jag tänkte starta hårt med en tidig morgonpromenad innan frukosten. Förutsatt att Zacke tar Shiba på morgonen. Sen blir det hälsa för hela slanten.

2010 var, utan tvekan, det bästa året i hela mitt liv. Aldrig någonsin har jag varit så lycklig som jag är nu. Jag har mitt liv på rätt spår och jag ser fram emot vad som finns längs det spåret. Jag fick det mest underbara en människa någonsin kan önska sig, mitt barn. Min fina son som gjort, och fortsätter göra, mig till en bättre människa än jag var innan. Jag fick min fina son med en man som jag älskar så otroligt mycket. Så visst känns det lite jobbigt att 2010 är över. Men jag hoppas att 2011 blir ett minst lika lyckligt år.

Jag hoppas att erat 2010 var lika lyckligt som mitt och att erat 2011 blir lika lyckligt som 2010.

Gott nytt år!

SMS-inlägg


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0