- Nathalie -

För exakt ett år sen, just nu i denna sekund så visste jag inte att jag skulle bli mamma. Just i denna sekund, för ett år sen så jobbade jag fortfarande. Jag fick jobba över en timme. Efter jobbet så åkte jag hem. När jag kom hem runt halv fem så hade Zacke köpt ett graviditetstest åt mig. Först blev jag irriterad på honom för att han hade köpt ett test. Jag tyckte att det kändes som ett slag under bältet. Jag skulle ju ändå bara bli besviken.
Han köpte testet åt mig för att dagen innan så hade jag fått veta att en närstående till mig var gravid. Och som vanligt när jag får veta att någon jag känner är gravid så får jag för mig att jag också är det. Jag sa till honom kvällen innan att jag funderade på det. Då frågade han varför och jag sa att jag säkert bara inbillade mig för att den där personen var det. Jag kunde ju inte ens bli gravid så det är klart att jag inte var det. Jag hade inga känningar på att jag var gravid överhuvud taget.
Iallafall så hade han köpt ett test åt mig och jag kände att han var elak som gjorde det. Jag tog stickan, gick in på toaletten, kissade på den, la den upp och ner på golvet medans jag tvättade händerna. Jag tog upp stickan och tänkte "Hoppas på pluss, hoppas på pluss, hoppas på pluss". Det var ett pluss på stickan! Och inte ett svagt pluss, utan ett jäääättetydligt pluss. "Är det minus jag brukar hoppas på?", tänkte jag för mig själv. Jag tittade på bruksanvisningen. Pluss = Gravid, minus = Inte gravid. Jag hade ett pluss. Och pluss betyder.. att jag är gravid. Jag blev helt varm i kroppen och mina öron blev alldeles kokheta. Jag stod där inne på toaletten och bara stirrade på stickan. "Är det önskeseende?", "Ser jag i syne?", "Har jag missuppfattat testresultatet?". En miljon frågor och funderingar ploppade upp i huvudet under de tio sekunder som jag var kvar inne på toaletten. Jag gick ut till Zacke som satt vid datorn. Han tittade på mig och frågade "Vad var det?". Jag fick inte fram ett ord. Jag bara stod där och tittade på stickan, och på Zacke, och på stickan, och på Zacke. "Naae?!", sa Zacke. "Förlåt, men jag är jätteglad", sa jag. Sen började jag gråta. Jag grät och grät och grät och grät. Jag började hyperventilera och jag grät. Zacke kramade om mig och sa att jag skulle lägga mig i sängen för att lugna ner mig. Jag låg i sängen i typ en halvminut. Sen nästan skrek jag "Jag måste berätta det för någon!". När jag hade ringt några samtal så ville jag göra några till test. Jag ville veta att det inte var någonting som var fel på testet. Jag och Zacke gick till apoteket och köpte tre test till. På väg tillbaka från apoteket så fick Zacke in ett jobb som han åkte på. Jag gick hem ensam. Jag kissade på alla tre test och jag var gravid enligt alla tre. Helt otroligt. Jag får fortfarande rysningar i kroppen när jag tänker på det. Så sjukt häftig känsla. Efter någon timme kom Zacke hem. Då tänkte jag på honom för första gången. Jag sket totalt i hur han kände innan. Jag brydde mig bara om mig själv. Då frågade jag för första gången hur det kändes för honom. "Jo, det känns bra!", sa han. 

Så gick det till när jag fick veta att världens bästa människa bodde i min mage. Det var så jag fick veta att jag skulle bli mamma. För snart ett år sen. För ett år sen så visste jag inte att jag var gravid. Herregud, har det redan gått ett år? Jag minns det verkligen som om det var igår. Jag kommer ihåg precis allt. Shit. Helt obegripligt. Det absolut bästa som någonsin hänt mig. Min Vincent. <3

Plusset. <3

Vecka 11 (10+1)

Gravidmagen.

Resultatet.

Glädje.