- Nathalie -

Jahaja.. Då har ytterligare en dag passerat förbi. Dagen har varit som de flesta andra på senare tid. Fast idag har jag träffat världens bästa Princent. Han blev så glad. "Hej mamma! Mommi, titta, min mamma", skrek han och kastade sig i mina armar och kramade och pussade mig massor. Finste, underbaraste skatt. <3

 

Men  i övrigt så har inte denna dag bidragit med någonting positivt. Snarare tvärtom. Varför ska jag ens bry mig? Varför ska jag ens, trots allt, fortfarande bli förvånad? Varför ska jag ens hoppas och tro? Det är lika bra att ge upp. Om någonting bra händer så får det bli en trevlig överraskning, istället för att hoppas på bra saker och besked och sen bara bli besviken. Det tar för mycket på krafterna. Men nej, jag sitter just nu i denna stund och tänker: "Jag ger det en chans till", "Jag kanske har misstolkat", "En vacker dag", "Han måste ha missuppfattat", "Han kommer komma till insikt", "Han bryr sig för mycket, och snart, snart kommer han komma på det", "Jag är ingen hemsk människa som inte är värd att tänka om för", "Det kanske är just du som hör av sig just nu". Optimist? Javisst! Ända in i ryggraden. Det är även det som kommer ta kål på ryggraden hos mig. Min så djupt inpräntade optimistiska syn på allt. Att "Hoppas på det bästa", "Det kommer någonting bra med allt som sker" och "Snart vänder det" är uttryck som jag sedan barnsben fått höra, är jag tacksam över, i vissa situationer. Men någon borde ha sagt "Var inte så naiv, Nathalie. Du kommer bara bli besviken".

 

Min så djupt inpräntade optimistiska syn på allt. Det är det som kommer ta kål på ryggraden hos mig.