Officiellt
Nu är det gjort. Jag har inte längre ett hem till mig och min son. Det känns illa. Riktigt illa om sanningen ska fram. Men jag lever. Jag är inte levande, men jag lever. Det ska gudarna (eller vem det än är som bestämmer) veta. Imorgon ska jag jobba, fixa lite ärenden och sen fixa här, där jag bor. Än är det inte mitt hem, men det är tak över huvudet. Imorgon/senare idag börjar jag sju, så jag ska kliva upp kvart i sex. Därför borde jag sova nu.. Men innan jag somnar ska jag lukta på en tröja. För den luktar fantastiskt gott.
Sov gott!
Kommentarer
Trackback
