Vi har en löpande gammal tik och en hormon...
Vi har en löpande gammal tik och en hormonstinn, brunstig unghund. Jag håller på att bli helt galen! Jag orkar inte med allt gnäll, pip, skällande och försök till att sätta på varandra. Dom är helt otroligt, sjukt, förbannat jävla jobbiga. Och jag hoppas att detta är över inom en snar framtid. Annars flyttar jag! Fy faan säger jag bara!
Träning.
Puss och Kram!
Alla hjärtans dag. <3
Sen var jag ju på gymmet också. Jag och Milla åkte dit för att vi skulle skaffa gymkort och träna. Vi skaffade gymkort och sen fick vi veta att vi inte kunde träna idag. Vi kom dit ungefär halv sju och receptionen stängde sju. Tydligen så är det 24 timmars aktiveringstid på kortet så vi får träna imorgon istället. För vi hade inte kommit ut om vi hade tränat utan någon personal där. Det var ju lite tråkigt eftersom att jag verkligen sett fram emot att börja träna. Men men, detta ska bli min nya livsstil så en dag hit eller dit spelar väl kanske inte så superstor roll.
Idag är det ju alla hjärtans dag och jag har glömt bort det och blivit påminnd om det hela dagen. Sen när Zacke kom hem en liten snabbis och skulle hämta någonting i samma veva som jag skulle till gymmet så fick jag blommor. Jag har inte ens påmint honom om att det är alla hjärtans dag idag. Men han kom ihåg det iallafall. Då blev jag lite förvånad. Och jääätteglad. Gud, vad jag är kär i den mannen. Han är helt underbar!
Och så måste jag ju få skryta om att jag har världens bästa lilla kille. Inte för att han har gjort någonting speciellt, men han bara är så himla underbar. Han är det bästa som någonsin hänt mig. Jag är så kär i min lilla son. Han förgyller mitt liv på ett sätt som han aldrig någonsin kommer kunna förstå. Men det gör ingenting, för jag vet. Och när han blir stor så kommer han också veta det. Inte för att han behöver tala om det för mig. För det är verkligen en självklarhet att jag ska älska honom oändligt. Och det gör jag verkligen. Han är en helt fantastisk människa och jag hoppas att han är lika lycklig som jag är.
Nu ska jag kolla på How I Met Your Mother, sen ska jag sova. Imorgon ska jag träna. Jag ska starta mitt nya liv.
Stackars Vincent, hur kommer han bli när han blir stor?
Mamma = Inte normal, Pappa = Inte normal, Bebis = Helt felfri! <3
Puss och Kram!
Glasögonorm, javisst!
Imorgon ska jag också köpa ett gymkort. Fy fan vad det ska bli skönt att trääääna. Jag ska bli mager. Jag ska blir smal. Jag ska bli liten. :) Vi får väl se hur pass mager, smal och liten jag blir. Men jag ska iallafall bli mindre. Jag ska kunna ha på mig kläder igen. Inte bara leggins och tunika. Jag vill kunna ha ett par jeans. Jag har inte haft det på flera år. Det vore kul! Jag kommer kanske ta ut alla mina agressioner här på bloggen, så jag ber om ursäkt i förväg. :P Men det ska verkligen bli skitkul!
(här ska det egentligen vara en bild på en glasögonorm, men blogg.se vill inte samarbeta med mig)
Nu ska jag borsta tänderna sen ska jag gå och lägga mig.
Puss och Kram!
Bantning och övningskörning.
På måndag ska jag betala mina glasögon. Sen ska jag och Milla köpa gymkort. Jag ska komma i form. Jag ska gå ner alla mina gravidkilon på max 3 månader. Så är det! Lyckas jag inte med det så ska jag straffas. Jag ska tala om för alla vad jag väger om jag inte lyckas med mitt mål. Det är ett bra straff. Jag har ju försökt med olika dieter och promenader, men det har inte gått bra alls. Det funkar tydligen inte på mig.. Så nu känner jag att det är dags för ett gymkort. Dessutom ska det bli skönt att komma hemifrån lite och få göra någonting som bryter av vardagen. Just nu vet jag inte hur mycket det är kvar att gå ner. Men typ 15 kilo. Och det borde jag ju lyckas med om jag verkligen kämpar. Det ska inte vara några svårigheter alls. Hoppas jag.. Jag ska iallafall göra mitt bästa. När jag har gått ner mina 15 från graviditeten vill jag gå ner ytterligare 15kg. Men de kilona ska jag nog gå ner lite långsammare. När jag skrev in mig på mödravårdcentralen så vägde jag bara 5 kilo mer än jag vägt som minst, förrutom när jag var liten. Så vi får väl se om det blir 15 kilo efter gravidkilona eller om det kanske får räcka med tio. Det beror helt och hållet på hur det käns då. Dessa två, tre månader kommer bli RIKTIGT jobbiga, men det kommer vara så värt det sen. Två månader av extrem självdiciplin klarar jag. Eller? Jo, klart som fan att jag klarar det! Det är jag skyldig mig själv!
Mitt tillstånd för övningskörning har kommit nu, bilen är besiktigad och jag har köpt platta skor.:P Så nu väntar vi bara på att Zackes tillstånd som handledare ska komma så vi kan börja övningsköra. Zacke har ju lovat att det ska ta MAX tre månader från det att vi börjar tills jag har körkort. Vi får väl se, säger jag. :)
Nu ska jag kolla på någonting ett tag, eller så går jag och lägger mig. Godnatt!
Kolla in världens vackraste, förresten!
Puss och Kram!
Kolla in den här gullungen. Han är så snäl...
Kolla in den här gullungen. Han är så snäll och söt. Idag har vi varit i Jakobsbergs centrum och köpt en dopresent. Imorgon ska vi på dop. :)
Mer än ett år sen.
Ungefär nu var det ett år sen jag fick veta att jag skulle bli mamma. Att jag var gravid. Ungefär ett år sen det bästa som någonsin hänt mig kom till min vetskap. Shit, vilket bra år! Ett helt år. Tiden går fort. Och jag är lyckligare än någonsin. Jag har vetat att jag ska bli mamma i över ett år. <3
Ett år sedan.
För exakt ett år sen, just nu i denna sekund så visste jag inte att jag skulle bli mamma. Just i denna sekund, för ett år sen så jobbade jag fortfarande. Jag fick jobba över en timme. Efter jobbet så åkte jag hem. När jag kom hem runt halv fem så hade Zacke köpt ett graviditetstest åt mig. Först blev jag irriterad på honom för att han hade köpt ett test. Jag tyckte att det kändes som ett slag under bältet. Jag skulle ju ändå bara bli besviken.
Han köpte testet åt mig för att dagen innan så hade jag fått veta att en närstående till mig var gravid. Och som vanligt när jag får veta att någon jag känner är gravid så får jag för mig att jag också är det. Jag sa till honom kvällen innan att jag funderade på det. Då frågade han varför och jag sa att jag säkert bara inbillade mig för att den där personen var det. Jag kunde ju inte ens bli gravid så det är klart att jag inte var det. Jag hade inga känningar på att jag var gravid överhuvud taget.
Iallafall så hade han köpt ett test åt mig och jag kände att han var elak som gjorde det. Jag tog stickan, gick in på toaletten, kissade på den, la den upp och ner på golvet medans jag tvättade händerna. Jag tog upp stickan och tänkte "Hoppas på pluss, hoppas på pluss, hoppas på pluss". Det var ett pluss på stickan! Och inte ett svagt pluss, utan ett jäääättetydligt pluss. "Är det minus jag brukar hoppas på?", tänkte jag för mig själv. Jag tittade på bruksanvisningen. Pluss = Gravid, minus = Inte gravid. Jag hade ett pluss. Och pluss betyder.. att jag är gravid. Jag blev helt varm i kroppen och mina öron blev alldeles kokheta. Jag stod där inne på toaletten och bara stirrade på stickan. "Är det önskeseende?", "Ser jag i syne?", "Har jag missuppfattat testresultatet?". En miljon frågor och funderingar ploppade upp i huvudet under de tio sekunder som jag var kvar inne på toaletten. Jag gick ut till Zacke som satt vid datorn. Han tittade på mig och frågade "Vad var det?". Jag fick inte fram ett ord. Jag bara stod där och tittade på stickan, och på Zacke, och på stickan, och på Zacke. "Naae?!", sa Zacke. "Förlåt, men jag är jätteglad", sa jag. Sen började jag gråta. Jag grät och grät och grät och grät. Jag började hyperventilera och jag grät. Zacke kramade om mig och sa att jag skulle lägga mig i sängen för att lugna ner mig. Jag låg i sängen i typ en halvminut. Sen nästan skrek jag "Jag måste berätta det för någon!". När jag hade ringt några samtal så ville jag göra några till test. Jag ville veta att det inte var någonting som var fel på testet. Jag och Zacke gick till apoteket och köpte tre test till. På väg tillbaka från apoteket så fick Zacke in ett jobb som han åkte på. Jag gick hem ensam. Jag kissade på alla tre test och jag var gravid enligt alla tre. Helt otroligt. Jag får fortfarande rysningar i kroppen när jag tänker på det. Så sjukt häftig känsla. Efter någon timme kom Zacke hem. Då tänkte jag på honom för första gången. Jag sket totalt i hur han kände innan. Jag brydde mig bara om mig själv. Då frågade jag för första gången hur det kändes för honom. "Jo, det känns bra!", sa han.
Så gick det till när jag fick veta att världens bästa människa bodde i min mage. Det var så jag fick veta att jag skulle bli mamma. För snart ett år sen. För ett år sen så visste jag inte att jag var gravid. Herregud, har det redan gått ett år? Jag minns det verkligen som om det var igår. Jag kommer ihåg precis allt. Shit. Helt obegripligt. Det absolut bästa som någonsin hänt mig. Min Vincent. <3
Plusset. <3
Vecka 11 (10+1)
Gravidmagen.
Resultatet.
Glädje.
