Vecka 38 (37+0) och heeeelt redo.
Är det någon som fattar att jag redan är i vecka 38 eller? Jag gör iallafall inte det. Bus är redo att komma ut. Hen ligger som sagt i startposition. Helt fixerad. Säger barnmorskan. Det gjorde hen sist också. Så nu hoppas vi verkligen på att det snart är dags. Bebisar räknas ju som fullgångna nu. Vecka 38. Ännu en milstolpe passerad. Jag har ju haft några stycken på vägen.
Vecka 9: Varför vet jag egentligen inte, men det var iallafall ett mål för mig.
Vecka 12: Det är rätt många som anser att det är det då "riskveckorna" är över då.
Vecka 18: Då ska man ju egentligen ha rutinultraljudet, dock fick vi gå på det i vecka 21, men det blev ändå en milstolpe.
Vecka 20: Halvvägs.
Vecka 23: Jag vet faktiskt inte varför men det var en milstolpe.
Vecka 28: Jag har en bekant som födde ett barn i vecka 28 och hon är idag en fullt frisk tvååring.
Vecka 30: Bara 10 veckor kvar.
Vecka 35: 99% av barn som föds i vecka 35 klarar sig utan problem.
Vecka 38: Fullgången bebis i magen. Så detta var alltså den sista milstolpen. I graviditeten iallafall. Nu är det ju bara livet som ska starta.
Nu när det är så nära och allt är helt klart för bebisen kan jag fortfarande inte riktigt fatta att jag ens lyckades bli gravid. Det är så overkligt att jag faktiskt har mitt barn i min mage. Han eller hon ligger där inne och är nu helt klar. Ligger i startposition t.o.m. Föder jag bebisen nu så är det inte ett prematurbarn. Det är en fullgången bebis. Jag har genomgått en fullgången graviditet. Herregud, jag kan inte riktigt förstå.
Mitt hem ser ut som ett småbarnshem. Vi har barnvagn, spjälsäng, skötbord, babysitter, små filtar och handdukar, kläder, åkpåsar, sovpåsar, blöjor, nappar, flaskor, skötväska, kräkhanddukar, bilbarnstol (redan installerad i bilen), bärsele och t.o.m. babytopz och bröstmjölksersättning, om amningen inte skulle funka ordentligt på en gång. Vi har helt enkelt allt vi behöver. BB-väskan är packad och klar. Visserligen inte "mammadelen" men bebisdelen. Men vi är också klara och befinner oss i startposition. Så kom ut nu lilla bebis! Vi är redo.
Vecka 9: Varför vet jag egentligen inte, men det var iallafall ett mål för mig.
Vecka 12: Det är rätt många som anser att det är det då "riskveckorna" är över då.
Vecka 18: Då ska man ju egentligen ha rutinultraljudet, dock fick vi gå på det i vecka 21, men det blev ändå en milstolpe.
Vecka 20: Halvvägs.
Vecka 23: Jag vet faktiskt inte varför men det var en milstolpe.
Vecka 28: Jag har en bekant som födde ett barn i vecka 28 och hon är idag en fullt frisk tvååring.
Vecka 30: Bara 10 veckor kvar.
Vecka 35: 99% av barn som föds i vecka 35 klarar sig utan problem.
Vecka 38: Fullgången bebis i magen. Så detta var alltså den sista milstolpen. I graviditeten iallafall. Nu är det ju bara livet som ska starta.
Nu när det är så nära och allt är helt klart för bebisen kan jag fortfarande inte riktigt fatta att jag ens lyckades bli gravid. Det är så overkligt att jag faktiskt har mitt barn i min mage. Han eller hon ligger där inne och är nu helt klar. Ligger i startposition t.o.m. Föder jag bebisen nu så är det inte ett prematurbarn. Det är en fullgången bebis. Jag har genomgått en fullgången graviditet. Herregud, jag kan inte riktigt förstå.
Mitt hem ser ut som ett småbarnshem. Vi har barnvagn, spjälsäng, skötbord, babysitter, små filtar och handdukar, kläder, åkpåsar, sovpåsar, blöjor, nappar, flaskor, skötväska, kräkhanddukar, bilbarnstol (redan installerad i bilen), bärsele och t.o.m. babytopz och bröstmjölksersättning, om amningen inte skulle funka ordentligt på en gång. Vi har helt enkelt allt vi behöver. BB-väskan är packad och klar. Visserligen inte "mammadelen" men bebisdelen. Men vi är också klara och befinner oss i startposition. Så kom ut nu lilla bebis! Vi är redo.
Kommentarer
Trackback
