Tiotiotio.
Imorgon är det den tionde oktober 2010. Alltså 10/10-10. Det vore ju lite häftigt om jag fick bebisen tiotiotio. Tycker jag iallafall. :)
Igår kände jag inte så mycket rörelser. Jag kände ingenting alls. Så jag ringde in till förlossningen och berättade det för dom och hörde om det fanns någonting speciellt jag kunde göra för att bebisen skulle vakna till liv. Klockan var då halv tio så jag hade ju blivit lite nojig under dagen. Dom sa att jag skulle dricka några glas med någonting som var kallt och sött. Sen skulle jag lägga mig raklång på rygg och buffa på bebisen. Om jag inte fick någon buff tillbaka på en timme så skulle jag ringa tillbaka till dom. Sagt och gjort. Jag drack tre glas oboy. Jag gillar inte ens oboy. Men det var det enda söta som fanns hemma. Jag la mig raklång på rygg och buffade för glatta livet på bebisen. Jag fick inget svar. När det är typ en kvart kvar tills det gått en timme så kommer Zacke hem från jobbet och jag kommer på den superdupersmarta idén att bebisen inte gillar när han kör bil som en galning och har på musik med mycket bas. Så jag ber honom göra just det. Ingenting händer. Vi åker till donken för att oboyen kanske inte var tillräckligt kall eller tillräckligt söt, så jag beställer in en cola. Jag gillar inte cola heller. Men efter typ halva så får jag en rejäl känga på revbenen..
Jag ringer in till förlossningen och dom frågar om jag upplever minskade fosterrörelser. "Eeh, ja" blev mitt svar. Så dom bad oss åka in för att kolla så fostervattensmängden var som den skulle och så. Väl inne får vi göra en CKG (?) kurva. Efter ungefär 40 minuter kommer barnmorskan in och frågar "Du har rätt ont va?". "Naej, inte direkt" svarade jag. "För du har rätt kraftiga och regelbundna värkar". "Jaha, jag känner ju att det spänner lite", svarade jag. "Vi måste undersöka så du inte är öppen" sa barnmorskan. Sagt och gjort. Jag var öppen en och en halv centimeter. Så nu är det på gång! :D Vi fick senare, efter ultraljudet, åka hem för att jag inte har några smärtsamma värkar, men vi ska hålla lite uppkik. Om jag får väldigt snabbt förändrade känningar i magen så ska vi kontakta förlossningen på en gång. Eftersom jag tydligen "tjuvöppnar" mig.
Så nu kanske det inte är lång tid kvar alls. Eller så är det jättelång tid kvar. Vad tror ni? Den som lever får se.
Puss och Kram!
Igår kände jag inte så mycket rörelser. Jag kände ingenting alls. Så jag ringde in till förlossningen och berättade det för dom och hörde om det fanns någonting speciellt jag kunde göra för att bebisen skulle vakna till liv. Klockan var då halv tio så jag hade ju blivit lite nojig under dagen. Dom sa att jag skulle dricka några glas med någonting som var kallt och sött. Sen skulle jag lägga mig raklång på rygg och buffa på bebisen. Om jag inte fick någon buff tillbaka på en timme så skulle jag ringa tillbaka till dom. Sagt och gjort. Jag drack tre glas oboy. Jag gillar inte ens oboy. Men det var det enda söta som fanns hemma. Jag la mig raklång på rygg och buffade för glatta livet på bebisen. Jag fick inget svar. När det är typ en kvart kvar tills det gått en timme så kommer Zacke hem från jobbet och jag kommer på den superdupersmarta idén att bebisen inte gillar när han kör bil som en galning och har på musik med mycket bas. Så jag ber honom göra just det. Ingenting händer. Vi åker till donken för att oboyen kanske inte var tillräckligt kall eller tillräckligt söt, så jag beställer in en cola. Jag gillar inte cola heller. Men efter typ halva så får jag en rejäl känga på revbenen..
Jag ringer in till förlossningen och dom frågar om jag upplever minskade fosterrörelser. "Eeh, ja" blev mitt svar. Så dom bad oss åka in för att kolla så fostervattensmängden var som den skulle och så. Väl inne får vi göra en CKG (?) kurva. Efter ungefär 40 minuter kommer barnmorskan in och frågar "Du har rätt ont va?". "Naej, inte direkt" svarade jag. "För du har rätt kraftiga och regelbundna värkar". "Jaha, jag känner ju att det spänner lite", svarade jag. "Vi måste undersöka så du inte är öppen" sa barnmorskan. Sagt och gjort. Jag var öppen en och en halv centimeter. Så nu är det på gång! :D Vi fick senare, efter ultraljudet, åka hem för att jag inte har några smärtsamma värkar, men vi ska hålla lite uppkik. Om jag får väldigt snabbt förändrade känningar i magen så ska vi kontakta förlossningen på en gång. Eftersom jag tydligen "tjuvöppnar" mig.
Så nu kanske det inte är lång tid kvar alls. Eller så är det jättelång tid kvar. Vad tror ni? Den som lever får se.
Puss och Kram!
Kommentarer
Trackback
