- Nathalie -

Ja idag har jag alltså gått över tiden med åtta hela dagar. Åtta låååånga dagar som inte känts som dagar utan veckor. Det känns som om dessa åtta dagar har tagit typ två månader. Det är helt sjukt vad tiden går långsamt. Hur fördriver man tiden på bästa sätt då? Ja, det har jag ingen aning om. Speciellt inte när man inte kan göra så mycket utan att få ont i ryggen eller sjukligt svullna fötter o.s.v. Bebisen verkar inte förstå att det är dags att komma ut nu. Den ligger i magen och har hickat typ hela dagen. Den tror kanske att den ska hicka ut sig själv.. Och hur förklarar man då för en ofödd bebis att man inte KAN hicka sig ut från magen? Man måste samarbeta med alla sammandragningar och förvärkar för att man ska komma ut. Det märks ju att bebisen har fått sin pappas intelligens. :P

Jag tror ju att bebisen skulle få det så mycket bättre här ute än där inne. Men bebisen verkar inte tro det. Och hur förklarar man det för en ofödd bebis?

På måndag ska vi till barnmorskan och då ska hon ringa och boka en tid för igångsättning. Vi kan ju hoppas att bebisen kommit innan dess. Att bebisen kommer nu i helgen eller någonting.. Inte för att jag tror det, men iallafall. Vilket som så är det iallafall inte så öööverdrivet lång tid kvar tills jag blir igångsatt. På torsdag tyckte jag att barnmorskan sa att jag skulle få bli igångsatt som senast. Så det är ju max sex dagar kvar tills dess. Men så sakta som tiden går nu på slutet så kommer det kännas som en hel evighet. En och en halv månad till. Sen ska bebisen säkert ta riktigt lång tid på sig när det väl startat igång. Typ 59 och en halv timme säkert.

Dom säger ju att 75% av alla gravida går över tiden. 95% av alla dom som går över tiden föder innan 42 fullgångna veckor. Och det är jag på torsdag. 42 veckor fullgången alltså. Så oddsen är ju rätt stora att jag föder innan torsdag, men det där med statistik är ingenting som jag riktigt tror på. Iallafall inte när det kommer till mig. Jag har sån otur så jag är nog en av de väldigt få som blir igångsatt. Det skulle inte förvåna mig ett dugg, men vilket som så har jag nog min bebis innan nästa helg är slut. Då kanske jag kan skriva glada inlägg i bloggen igen.. Hoppas på det.

Det här på slutet med att gå över håller på att driva mig till vansinne. Jag är irriterad, grinig, sur och förbannad på precis allt. Precis hela tiden. Jag håller på att deppa ihop tror jag. Enda gången som jag inte är sur, arg eller irriterad är när jag ligger ensam i min säng och pillar på min iPhone. Då kan jag roa mig med att läsa förlossningsberättelser, gravidbloggar, spela spel, kolla facebook och sånt skojsigt. Jag orkar inte ens vara utanför rummet för att jag orkar inte med mig själv. Det här är jättejobbigt! Hjälp mig, någon!

Hejdå!