Slutat amma.
Jag har listat ut hur man bloggar från mobilen så nu kan jag lägga ut massor med bilder. Jag kan skriva också, men jag tycker att det är så jobbigt att skriva långa texter från iPhonen. Därför blir det antingen ett inlägg med en bild, eller ett inlägg med text. Detta är ett inlägg med text, därför kommer det inte någon bild. Jag skulle vilja att någon fixar och trixar lite med min bloggdesign, men jag kan inte det själv. Jag kan ju inte ens lägga in bilder på datorn. Så om någon skulle vilja hjälpa mig så mottages hjälpen tacksamt. :)
Idag är det ju fars dag och jag måste ta mig ner till centrum för att köpa någonting till papporna i mitt liv. Min sons pappa och min egen. Det värsta är bara att ekomonim egentligen inte vill att jag köper någonting till någon alls, men jag tänker göra det iallafall. Det får bli någonting billigt.
Nu ska jag äta någonting som förhoppningsvis eliminerar min huvudvärk. Jag har ju lagt ner amningen så jag äter ju inte längre kolhydrater. Anledningen till att jag lagt ner amningen är att det gav mig så himla mycket ångest av att jag inte kunde amma. Då menar jag inte ångest som man får när man spenderat för mycket pengar eller ätit någonting jätteonyttigt. Utan jag menar ångest som fick mig att sitta ensam och stirra in i väggen och bara gråta, och att jag vissa dagar inte ens klev upp ur sängen för att jag var så ledsen. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Riktigt jobbigt var det. Jag trodde att det var en förlossnongsdepression. Bvc-tanten sa att det inte var värt det att fortsätta försöka amma om jag kunde må bättre psykiskt genom att sluta. Sen berättade hon också att det förmodligen är mitt PCO som gör att jag inte kan amma. Jag har ju gjort allt i min makt för att det ska fungera. Köpt amningste, suttit och pumpat brösten, Vincent fick ligga vid bröstet hela tiden för att "ju mer de suger, desto mer producerar kroppen". Trots allt det så fick jag inte ens ur 30 ml sammanlagt. Så efter en näst intill sömnfri natt så bestämde jag mig för att inte fortsätta. Jag mår bättre, men inte helt bra ännu. Just nu har jag ju ångest över att jag inte fortsatte, men det är inte i närheten av så jobbigt som det var att inte kunna amma sitt eget barn, fast jag ville. Vilket som så har jag iallafall börjat banta igen, och det är helt sjukt skönt att äntligen få banta. Jag har ju inte gjort det på jäättelänge. Just det. Eliminera huvudvärken var det ja.
Puss och Kram!
Idag är det ju fars dag och jag måste ta mig ner till centrum för att köpa någonting till papporna i mitt liv. Min sons pappa och min egen. Det värsta är bara att ekomonim egentligen inte vill att jag köper någonting till någon alls, men jag tänker göra det iallafall. Det får bli någonting billigt.
Nu ska jag äta någonting som förhoppningsvis eliminerar min huvudvärk. Jag har ju lagt ner amningen så jag äter ju inte längre kolhydrater. Anledningen till att jag lagt ner amningen är att det gav mig så himla mycket ångest av att jag inte kunde amma. Då menar jag inte ångest som man får när man spenderat för mycket pengar eller ätit någonting jätteonyttigt. Utan jag menar ångest som fick mig att sitta ensam och stirra in i väggen och bara gråta, och att jag vissa dagar inte ens klev upp ur sängen för att jag var så ledsen. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Riktigt jobbigt var det. Jag trodde att det var en förlossnongsdepression. Bvc-tanten sa att det inte var värt det att fortsätta försöka amma om jag kunde må bättre psykiskt genom att sluta. Sen berättade hon också att det förmodligen är mitt PCO som gör att jag inte kan amma. Jag har ju gjort allt i min makt för att det ska fungera. Köpt amningste, suttit och pumpat brösten, Vincent fick ligga vid bröstet hela tiden för att "ju mer de suger, desto mer producerar kroppen". Trots allt det så fick jag inte ens ur 30 ml sammanlagt. Så efter en näst intill sömnfri natt så bestämde jag mig för att inte fortsätta. Jag mår bättre, men inte helt bra ännu. Just nu har jag ju ångest över att jag inte fortsatte, men det är inte i närheten av så jobbigt som det var att inte kunna amma sitt eget barn, fast jag ville. Vilket som så har jag iallafall börjat banta igen, och det är helt sjukt skönt att äntligen få banta. Jag har ju inte gjort det på jäättelänge. Just det. Eliminera huvudvärken var det ja.
Puss och Kram!
Kommentarer
Trackback
