- Nathalie -

Tjabba, tjena, hallå! Nu var det ju ungefär hundra år sen som jag skrev en endaste rad här så det är väl dags nu. Vet inte vart jag ska börja, jag har ju inte gjort det här på ett tag så jag minns knappt hur man gör. :P

Jag kan ju berätta att jag fortfarande är gravid som ni kanske förstår. Nu är jag i vecka 23 (22+2). Allting går som det ska enligt barnmorskan och ultraljudet. Magen växer som den ska och förhoppningsvis Bus-i-Magen också. Allting ser normalt ut. Allting känns normalt. Tror jag. Jag har ju inte varit gravid förr så jag vet ju inte men jag känner ingenting som känns extra konstigt förrutom att jag är ett känslomässigt vrak. Jag grinar och skriker åt precis allt. Jag överreagerar precis hela tiden. Utan att överdriva. Men det är väl också normalt antar jag.

Hittills har jag haft en underbar graviditet. Jag mår bra i kropp och själ. Förrutom lite smärta i nedre delen av ryggen som ibland gör så ont att jag tror att jag ska gå av. Men det är ju av en bra anledning. Och det är helt normalt. Jag har gått upp ca 10 kg redan. Men det är också helt normalt. Jag har ju gått mer än halva tiden så det är inte så värst farligt, säger barnmorskan.
Vi var ju på ultraljud den 11:e maj och då fick vi ett nytt datum. 7:e Oktober. Så för första gången i hela mitt liv längtar jag till hösten. Jag vill inte att bebisen ska komma ut nu, för då är inte bebisen klar och har inte så värst stora chanser att överleva, så det får gärna vara en sommar som går fort och är rätt så sval så att jag inte smälter bort i värmen. Vi fick också se att bebisen är ett litet busfrö redan nu. H*n ville inte ligga still så det var lite svårt att få en bra bild på hjärtat. Barnmorskan fick leta extra länge. Men det gjorde inte någonting alls. Vi fick ju se bebisen i nästan en timme. Dessutom så låg lilla Busungen och lipade åt oss. Det fick vi på bild, men det är en ganska suddig bild så man ser inte så jätttemycket. Som sagt så ville inte lilla Bus ligga still. Men vi är så glada att allt såg normalt ut.

Rörelser känner jag tyligt nu. Vet inte exakt när jag kände först rörelserna. Jag trodde att jag gjorde det från vecka 15 men fick sen veta att jag hade moderkakan i framvägg så det skulle inte vara konstigt alls om jag inte kände någonting förrens vecka 20 typ. Så jag tror inte att det var bebisen jag kände då. Men det vet man ju aldrig. Tydligen så är det också helt normalt. Men det är väl som allt annat. :)

Jag verkar inte ha så mycket mer att berätta än om min graviditet som är helt normal. Men det är praktiskt taget det enda mitt liv handlar om och kretsar kring just nu. Så det får ni ha lite överseende med.

Just det.. Mitt vikariat på lillsjö förskola har gått ut nu så jag är numera arbetslös. Det kan hända att jag kommer blogga lite oftare nu när jag inte har någonstans att vara i veckorna, men det är ingenting jag lovar. Men jag har ju en massa tid över som jag annars hade jobbat på. Så kanske. Jag tror iallafall inte att det kommer dröja två månader innan jag skriver ett inlägg till.

Puss och kram!