Vecka 24 (23+1). Redan!
Ibland känns det som om att man inte kan göra annat än saker som är fel. Det känns som om att allt jag gjort är fel. Det känns som om att ingenting kan vara rätt. Jag försöker och försöker och jag ger och ger. Det jag får tillbaka är en taskig attityd och spydigheter. Jag fattar inte att det kan vara så jobbigt. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Men ibland får man nog, då gör man saker som man inte vill bli utsatt för själv. Men att behandla andra som man själv vill bli behandlad borde gälla åt båda hållen. Inte bara ett.
Jag känner att dessa hormoner börjar ta ut sin rätt på mig nu. Det enda jag gör dagarna i ända är att klaga och klaga. Men, dessa hormoner som finns i min kropp gör att jag känner saker på ett helt annat sätt än innan. Jag har blivit en helt annan person nu. Jag är inte samma Nathalie som jag var innan jag blev gravid. Eller jo, jag är ju fortfarande Nathalie som gillar att ha roligt och som har lätt för att skratta, men jag vill inte alltid skratta åt allt hela tiden. Det finns saker som är så mycket viktigare i livet än ett gott skratt och behag för stunden. Mitt barn t.ex. Det finns ingenting som skulle kunna få mig att göra någonting som skulle skada mitt barn. Även om humor och livsglädje är bland det viktigaste i livet så kommer jag inte få varken humor eller livsglädje om någonting dåligt skulle hända med mitt barn. Därför väljer jag nu att vara och göra vissa saker, för mitt barns skull.
Jag kommer inte vara en sån mamma som inte gör allt för sitt barn. Jag kommer inte vara en sån mamma som prioriterar sig själv framför sitt barns välbefinnande. Visst måste man få vara "bara Nathalie" ibland och inte alltid "mamma Nathalie". Om man inte får någon omväxling och lite "privat" tid så tror inte jag heller att man skulle kunna göra sitt absolut bästa som mamma. För att vara den bästa mamma man kan måste man först vara den bästa person man kan. Kan man inte ens vara en bra person, så är det nog svårt att vara den bästa mamman man kan. Tror jag.
Nu till någonting som inte framstås som om att jag är en super-duper-bitter-fitta. Det är inte mycket som är negativt. Bara vissa små saker som egetligen är fjärtar i universum. Jag går idag in i vecka 24. Eller nu är ju klockan efter tolv (!) så det var egentligen igår. Idag (efter tolv) är jag alltså i vecka 24 (23+1). Det som har hänt sen sist är att bebisen bara blir mer och mer aktiv och att jag börjar lära känna bebisens dygnsrytm. Den passar inte in med min hela tiden, men det är mest full fräs i magen hela tiden nuförtiden tycker jag.
Idag sparkade bebisen mig på diskbänken så att det gjorde ont! Alltså, jag stod vid diskbänken och lutade höften mot bänken. Magen nuddade också diskbänken. Rätt var det var så sparkade bebisen rätt på diskbänken. Eller ja den delen av magen (fast på insidan såklart) som nuddade diskbänken. Magen blev som klämd den halva sekunden, eller vad det var, mellan bebisens fot och diskbänken, att det gjorde ont. Haha, just nu upptäcker jag att bebisen inte tycker att det är jätteskönt att jag har datorn på magen och skriver. Det kanske blir för varmt där inne. Så jag ska nog avsluta nu innan bebisen blir så arg att den gör illa mig mellan foten och datorn också. ;)
Det är helt fantastiskt att vara gravid och bära på liv.<3
Jag känner att dessa hormoner börjar ta ut sin rätt på mig nu. Det enda jag gör dagarna i ända är att klaga och klaga. Men, dessa hormoner som finns i min kropp gör att jag känner saker på ett helt annat sätt än innan. Jag har blivit en helt annan person nu. Jag är inte samma Nathalie som jag var innan jag blev gravid. Eller jo, jag är ju fortfarande Nathalie som gillar att ha roligt och som har lätt för att skratta, men jag vill inte alltid skratta åt allt hela tiden. Det finns saker som är så mycket viktigare i livet än ett gott skratt och behag för stunden. Mitt barn t.ex. Det finns ingenting som skulle kunna få mig att göra någonting som skulle skada mitt barn. Även om humor och livsglädje är bland det viktigaste i livet så kommer jag inte få varken humor eller livsglädje om någonting dåligt skulle hända med mitt barn. Därför väljer jag nu att vara och göra vissa saker, för mitt barns skull.
Jag kommer inte vara en sån mamma som inte gör allt för sitt barn. Jag kommer inte vara en sån mamma som prioriterar sig själv framför sitt barns välbefinnande. Visst måste man få vara "bara Nathalie" ibland och inte alltid "mamma Nathalie". Om man inte får någon omväxling och lite "privat" tid så tror inte jag heller att man skulle kunna göra sitt absolut bästa som mamma. För att vara den bästa mamma man kan måste man först vara den bästa person man kan. Kan man inte ens vara en bra person, så är det nog svårt att vara den bästa mamman man kan. Tror jag.
Nu till någonting som inte framstås som om att jag är en super-duper-bitter-fitta. Det är inte mycket som är negativt. Bara vissa små saker som egetligen är fjärtar i universum. Jag går idag in i vecka 24. Eller nu är ju klockan efter tolv (!) så det var egentligen igår. Idag (efter tolv) är jag alltså i vecka 24 (23+1). Det som har hänt sen sist är att bebisen bara blir mer och mer aktiv och att jag börjar lära känna bebisens dygnsrytm. Den passar inte in med min hela tiden, men det är mest full fräs i magen hela tiden nuförtiden tycker jag.
Idag sparkade bebisen mig på diskbänken så att det gjorde ont! Alltså, jag stod vid diskbänken och lutade höften mot bänken. Magen nuddade också diskbänken. Rätt var det var så sparkade bebisen rätt på diskbänken. Eller ja den delen av magen (fast på insidan såklart) som nuddade diskbänken. Magen blev som klämd den halva sekunden, eller vad det var, mellan bebisens fot och diskbänken, att det gjorde ont. Haha, just nu upptäcker jag att bebisen inte tycker att det är jätteskönt att jag har datorn på magen och skriver. Det kanske blir för varmt där inne. Så jag ska nog avsluta nu innan bebisen blir så arg att den gör illa mig mellan foten och datorn också. ;)
Det är helt fantastiskt att vara gravid och bära på liv.<3
Kommentarer
Trackback
