Ensam.
Ensam. Det är så jag känner mig. Jag är inte ensam. Vincent och Shiba är ju här. Men dom är inte så underhållande. Jag kan inte prata med dom. Eller visst, det kan jag ju, men jag får inga svar. Jag kan inte gå någonstans. För Shiba kan inte vara ensam. Jag kan inte ens gå någonstans med Shiba, för om hon hör en smällare så har jag inte en chans att hålla i både henne och vagnen. Därför är jag instängd i lägenheten. Ensam. Hela dagarna. Varje dag. Jag håller på att bli galen. Jag vill göra någonting. Någonting roligt. Eller, det behöver inte ens vara roligt. Bara jag får göra någonting. Men det värsta är att jag är så ensam.
Och där kom dom.
Och där kom dom.
Kommentarer
Postat av: mamma
Men lilla snoppan.... Vilka kom ??? Vad händer ??
Trackback