Mätt eller bebis?
Gud vad jag är trött på att vara gravid. Jag trodde inte att jag skulle klaga, och egentligen så vill jag inte göra det heller. Men jag är verkligen trött på att vara gravid. Jag har så fruktansvärt ont i ryggen. Jag kan inte hitta en skön ligg, stå eller sittställning. Det gör ont hela tiden. Vissterligen så gör det inte så ont i ryggen när jag ligger på rygg och har benen upp på någonting, men då kan jag inte andas istället för att det trycker så mycket på lungorna.
Det nya är också att jag inte längre kan äta. Jag kan äta en halv macka sen är jag mätt. Jag kan äta ett och ett halvt ägg, sen är jag mätt. Jag kan äta ungefär tio tuggor mat, sen är jag mätt. Och hur länge är jag mätt? Jo inte så länge. En timme eller nåt kanske. Men jag äter inte en gång i timmen, fast jag tror att jag skulle behöva, för att jag äter typ tre gånger om dagen. Det är inte konstigt att jag inte går upp i vikt just nu. Det är så fullt med bebis i magen att jag inte kan äta. Det finns liksom ingen plats över för en massa mat. Just nu är jag superduperhungrig och måste verkligen äta någonting innan jag somnar, annars kommer jag vakna med värstga magknipet inatt, och det vill jag inte. Livmodern står som högst i vecka 36 och sen sjunker den. Då ska det tydligen lätta lite på trycket. Så jag har väl typ 2 veckor kvar av denna pina, men sen blir det nog bättre.
Bus-i-magen är lika aktiv som hen varit hittills. Jag har hört att runt vecka 31-32 någon gång kan man känna mindre rörelser för att det blivit så trångt där inne. Men det har inte jag märkt av. Det kanske är därför som det är så trångt för maten, för att livmorden inte är så trång som den borde vara. :P Bara bebisen mår bra så ska jag inte önska att det blev bättre för mig om det blir sämre för bebisen. Det är ju bebisen som ska må bra. Det är ju hen som betyder någonting. Allt annat kvittar!
