Sov gott.
Nu sitter jag här och ska snart gå och sova. Egentligen skulle jag ha bloggat lite tidigare, men jag och Sandra var upptagna med annat. Med det menas att vi har gjort massor med saker. Det känns lite som när vi bodde ihop i södertälje. Då satt vi alltid i köket och pratade, spelade kort, satt vid datorn, åt någonting och skrattade. Så har det vait ikväll också. Vi har suttit här tills vi fått ont i ryggen, precis som förr i tiden.
Men nu är det så att på den tiden gick vi inte och la oss förns runt 5-6 tiden på morgonen. För att det var ungeför vid denna tid som hon kom hem från jobbet. Så numera är vi lite smått amatörer skulle man kunna säga.
Vilket fall som helst så fick vi en väldigt lång sovmorgon av Ticke imorse. Han vaknade till någon gång på morgonen men lekte lite själv. Sen gick han och la sig mellan oss och somnade. När klockan var runt ett-tiden någon gång så vaknade både jag och Sandra och då låg Ticke fortfarande och sov. Vi tittade på varandra, tittade på Ticke, såg riktigt förvånade ut, tittade på klockan och reagerade ungeför som att vi trodde att någon hade slagit sig i huvudet. Att jag och Sandra sover till ett-tiden på dagen är ju ingen nyhet, men att Ticklitus gör det är verkligen en nyhet. Så det är nog han som har slagit sig i huvudet.
Han har förresten varit den mest underbara lilla människa som finns idag. Han har varit så mysig och gosig att jag hade lite lust att ta mig en tugga. Men det gjorde jag ju såklart inte.
Nog talat om det. Nu ska jag sova. Godnatt!
Men nu är det så att på den tiden gick vi inte och la oss förns runt 5-6 tiden på morgonen. För att det var ungeför vid denna tid som hon kom hem från jobbet. Så numera är vi lite smått amatörer skulle man kunna säga.
Vilket fall som helst så fick vi en väldigt lång sovmorgon av Ticke imorse. Han vaknade till någon gång på morgonen men lekte lite själv. Sen gick han och la sig mellan oss och somnade. När klockan var runt ett-tiden någon gång så vaknade både jag och Sandra och då låg Ticke fortfarande och sov. Vi tittade på varandra, tittade på Ticke, såg riktigt förvånade ut, tittade på klockan och reagerade ungeför som att vi trodde att någon hade slagit sig i huvudet. Att jag och Sandra sover till ett-tiden på dagen är ju ingen nyhet, men att Ticklitus gör det är verkligen en nyhet. Så det är nog han som har slagit sig i huvudet.
Han har förresten varit den mest underbara lilla människa som finns idag. Han har varit så mysig och gosig att jag hade lite lust att ta mig en tugga. Men det gjorde jag ju såklart inte.
Nog talat om det. Nu ska jag sova. Godnatt!
Kommentarer
Trackback