- Nathalie -

Idag när jag vaknade så var det så fint vårväder att jag promenerade hem till anna. Det var jätteskönt att vara ute utan att frysa ihjäl. Väl framme så hade Annas plattång gått sönder så hon var ju inte så glad. Sen bar det av till skolan. Efter skolan skulle jag och Anna fixa lite saker så vi åkte iväg en stund. När vi sen är på väg hem, vi hade suttit i bilen i ungefär tre minuter. Så upptäcker jag att min mobiltelefon är borta. Jag får typ panik och vet inte vad jag ska göra. Anna ringer till mobilen och han som svarar säger att han hade den. Jag fattade ingenting. Jag som aldrig tidigare tappat bort min mobil. Personen i luren säger att han har ringt till min pappa och att han är på väg. Men det duger inte för mig. Jag vill ju ha den nu, nu, NU! Vi åkte och skulle hämta den och när jag är typ 10 meter från hans hur stannar en bil och personerna i den börjar prata med mig. Jag fattade verkligen inte någonting alls, tills jag såg att min pappa satt i bilen. Han hade redan hämtat den. Det var skänt för att jag tycker att sånt är jättepinsamt.

Pappa hade t.o.m. erbjudit honom 200 kr i hittelön men han ville inte ha det.
Jag blir glad över att det finns så snälla människor som honom. Han hade hittat telefonen utanför bilen på parkeringen. Jag måste alltså ha tappat den när jag klev ur bilen. Men jag är jätteglad! Tack snälla människa!

Mindre bra är ju att när jag var så stressad så klämde Anna mitt finger i fönstret. Det är en sån där automatisk grej. Det gjorde jätteont. Jag är fortfarande helt öm.

Men jag har min telefon iallafall.

Efter det åkte vi hem till Anna och vi tänkte gå ut på en promenad med hennes hund. Vi gick ut i skogen för att hunden skulle få springa av sig lite. Mina fötter blev dyngsura och fulla i lera. Det blev så lerigt att jag valde att kasta bort mina skor. Så äckliga var dom.

Nu ska jag nog plugga det sista på mitt psykologiarbete sen ska jag bädda ner mig i sängen och titta på film eller något anna trevligt. Skriver nog sen (om jag orkar).