Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram?
Idag har jag gjort väldigt mycket saker och har inte hunnit blogga någonting.
Jag vaknade av att min pappa sa att det var dags att kliva upp. Igår lovade jag honom att jag skulle följa med honom till vårdcentralen när han skulle plocka bort stygnen från när han opererade bort sin tumör. Men innan det skulle jag klippa Annas lugg.
När jag hade gjort det åkte vi ner till vårdcentralen för att han hade en tid på den öppna mottagningen. Väl framme så fick vi veta att vi hade fått fel information angående tiden. Vi var en halvtimme tidiga. Men det gjorde inte någonting för att pappa hade glömt ett papper hemma som tydligen var ganska viktigt.
Vi åkte hem och hämtade papret, åkte och handlade, åkte tillbaka till vårdcentralen och plockade bort stygnen.
Sen skulle pappa bjuda oss på kebabrulle. Jag har varit sugen på det jättelänge så det passade alldeles superduper. Efter det skulle jag vila en liten stund för att jag blev så mätt, men det varade inte länge. Jag och min syster bestämde oss för att åka med till träningen. Pappa är ju boxningstränare åt min bror och han ska gå SM om mindre än en månad, därför la dom in en extraträning.
Efter träningen åkte vi till Karlsson för att handla lite kollegieblock och sen åkte vi hem. Jag gjorde middag och nu ska jag försöka plugga lite. Det går lite sisådär.
Jag blir distraherad av massor med olika saker och jag vet inte vart jag ska börja.
Nu ska jag iallafall ge det ett försök till sen ska jag lägga ner för ikväll. Då ska jag bara ta det lugnt. Jag känner att det inte är någon idé att pressa fram någonting. Speciellt inte när jag vill att det ska bli bra. Då kommer jag bara bli frustrerad och ännu mer förvirrad.
Nej, nu ska jag fortsätta innan jag hittar någonting mer intressant att göra. Skriver sen.
