Jag grinar.

Jag tror att jag dör. På riktigt nu gör jag det. Jag ringde precis Sandra för att fråga vart hon var eftersom att hon inte kommit hem ännu. Och hon måste gå tillbaka till jobbet för att några nycklar är borta. Det är nu jag verkligen känner hur beroende jag är av cigaretter. Jag sitter och grinar. Det rinner vätska från mina ögon för att jag inte har en cigarett i handen. Det är helt sjukt. Jag orkar inte mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0