- Nathalie -

Nu är jag vaken och jag kan ju verkligen meddela att det inte var en lätt sak att somna igår. Jag låg vaken i 3 timmar i ett mörkt rum utan ljud. Alltså perfekta sovningsförhållanden. Men somnade jag? Nej det gjorde jag inte.
Jag låg och tänkte på massor med saker t. ex. mina småsystrar, min ekonomi, mina matvanor, mitt pluggande, om katterna skulle ha mat idag och massa andra saker. Men en sak som drev mig till vansinne var att jag i säkert en timmes tid låg och funderade på vert apoteket i Vallentuna ligger. Jag VET att jag har varit där typ en miljon gånger under tiden jag bodde där eftersom jag gick runt och trodde att jag var konstant gravid på grund av mitt PCO.
Och om man känner mig så vet man att jag inte behöver tro att jag ä r gravid bara för att jag går till Apoteket hela tiden, jag blir ju sjuk stup i kvarten också.

Och där ligger jag alltså och kom äntligen på det jag legat och tänkt på så länge. Jag fick ett litet lyckorus men det ersattes snart av att jag var tvungen att komma på en låt, som jag nu glömt namnet på igen, annars skulle jag inte kunna somna. Vilket jag inte gjorde heller.
Jag tror att det som gjorde det så jättesvårt att somna var att jag visste att jag var tvungen. Jag har ju två barn att ta hand om idag och det kan jag inte ta ledigt ifårn. Så jag ville bara vara pigg och alert idag när jag vaknade.

På tal om idag när jag vaknade så låg jag i en dvala mellan sömn och vaken(het?) ett tag innan jag verkligen vaknade. Då drömde jag att jag hade jättemycket flintastek i kylen, jag blev arg på mig själv eftersom dom blir gamla om dom ligger i kylen för länge.
Men iallafall så härde jag Tindra hela tiden och jag trodde verkligen att jag var vaken hela tiden. Sen kollar jag på klockan och ser att den är 12.47 och då får jag jättedåligt samvete för att jag inte klivit upp med barnen tidigare (typ härnågonstans inser/trodde jag att det var en dröm och att nu var jag minsann verkligen vaken), dom borde ju vara jättehungria. Sen hör jag Tindra viska jätteförsiktigt  "Nathalie"? Och då vaknade jag, på riktigt. Jag tittade på klockan och tack och lov var den bara 08.38 jag frågade om de var hungriga och det var dom. Så nu är alla mätta och belåtna med nya blöjor, morgonkaffe och mycket energi till att leka hela dagen (eller iallafall till lunch).

Nu var det någonting som lät, jag måste rusa.