- Nathalie -

Hjärnspöken är någonting som för mig alltid har varit jobbigt och ett stort problem. Det kan vara allt ifrån att jag får för mig att någon tycket någonting om mig eller att någon gör någonting mot mig som egentligen inte är med flit, men enligt mina hjärnspöken är ingenting med flit. Allting är noga planerat och ingen gör någonting utan en baktanke. Och genom åren jag har levt har jag lärt mig att man inte kan lite på någon. Nästan iallafall.

Under det senaste året har jag inte haft mycket hjärnspöken alls, jag har inte haft någon anledning till att ha det. Men nu är det inte längre så det ligger till. Jag vet, eller rättare sagt visste att jag kunde lita till 100% på en person som nu, tyvärr, inte längre har kvar den tilliten hos mig. Det är då dom kommer, dom där jävla hjärnspökena. Och dom driver mig till vansinne. Jag blir en liten paranoid äcklig varelse som inte kan annat än att tänka och känna saker som jag vet är fel. Eller vet och vet, det är ju det som är grejen. Jag vet inte. Jag kan aldrig veta vad en annan människa tänker. Och då blir jag galen. Ingenting som händer är spontant, alla har alltid baktankar med allt dom gör.Den delen av min hjärna som tänker logiskt blir också rädd för hjärnspökena, därför stänger den delen av.

Där sitter jag då, med en hjärna som jag vet kan tänka logiskt, men som inte gör det, en miljon hjärnspöken som inte vill försvinna, och tror att alla är emot mig.