Sandra, min Sandra.
Förlåt för den dåliga uppdateringen den senaste tiden, men det är ganska mycket som händer just nu. Vad det är kan/vill jag inte riktigt gå in på för att det är saker som jag inte vill ta upp innan allt är klart.
Men iallafall så har jag varit på första psykologi B lektionen idag. Jag trodde inte att det skulle vara så stor skillnad på A och B kursen, men som det verkar vara hittills är det väldigt stor skillnad, men jag hoppas att jag kommer få lite mer klarhet i det hela när vi kommit in i det lite mer.
Efter skolan åkte jag iallafall hem och lagade mat. Sen åt jag och nu sitter jag här.
Egentligen skulle jag fixa mina naglar idag, men hon som jag brukar göra naglarna hos ligger på akuten. Hoppas att hon mår bra. Hennes kompis sa att det inte var någon fara men att hon hade väldigt ont. Krya på dig gumman.
Om en stund ska iallafall jag och min nyinflyttade lillasyster gå ut på en promenad.
Jag köpte ett par skor just i det syftet förra månaden, men jag får skavsår av dom så att jag kan inte använda dom. Det värsta är att jag inte får det på de ställen man brukar få skavsår på. Alltså inte dom ställen som man är van vid och lärt sig att leva med, utan jag får det på fotknölen. Det är nämligen så att det är lite boxarinspirerad design på dessa skor så att det är ganska högt skaft (eller vad man ska kalla det för). Och där skaver det som bara den.
Just nu väntar jag samtal från min älskade kusin Sandra, sen är det promenaddags. Jag måste berätta att hon ringer mig hela tiden, men jag lyckas alltid vara upptagen just då så att jag kan inte prata. Och jag känner mig verkligen jättedum. Idag ringde hon t.ex. när jag pratade med Max i telefonen. När jag messasde henne satt hon och åt. Egentligen var planen att vi (jag och syster) skulle gå på promenad efter att jag pratat klart med Max, men jag vill inte att Sandra ska ringa till mig igen, och att jag ska säga "jag kan inte riktigt prata just nu, jag fryser om handen" igen, och att hon ska låta sådär ledsen när hon säger "okej, men vi hörs väl sen då, puss hej!" igen. Därför väntar jag tills hon ringer och går ut på promenad när vi har pratat klart.
Skriver sen och berättar hur det gick.
