- Nathalie -

Nu har min Max åkt hem, lika jobbigt varje gång. Jag hatar att han måste åka, men idag var det inte riktigt så jobbigt som det kan vara vissa gånger. Dom gånger när han går från mig. Alltså när han åker kommunalt hemifrån mig. Då är det som jobbigast. Då är han här ena sekunden och allt är bra, sen går han. Borta. Det är så tyst och jag känner mig alltid så övergiven.
Idag skjutsade jag och pappa honom till Bålsta så följde jag med honom till bussen, då är det inte riktigt lika jobbigt. Jag hoppar in i bilen igen och åker hem. Visst är det också jobbigt, men inte alls på samma sätt som det är när han "lämnar" mig. 

Om en liten stund ska jag gå över till L och dricka en kopp kaffe, sen ska jag invänta Mickis. Vi ska ju åka och hämta hennes saker.

Min syster vaknade precis (!) så jag ska gå ut och röka med henne.