Rörigt pussel.
Ibland undrar man varför det aldrig är så att allting är som det ska eller som man vill att det ska vara. Jag tror inte att jag någonsin känt att ALLTING har varit bra. Jo visst har allting varit bra, men aldrig samtidigt. Och just nu är nästan allting fel. Jag känner inte att många bitar är där dom borde vara. Vissa bitar är jättebra, medans andra är helt fel. Jag vill bygga ihop det här jävla pusslet någon gång. Just nu vill jag bara att det ska vara halvklart eller någonting. Åtminstone. Men jag har typ tre bitar på plats och resten är ute på villovägar. Det är ett ganska stort pussel dessutom. Eller för mig är det stort eftersom att det handlar om hela mitt liv. Och jag vet inte hur länge man ska ha det såhär innan det ska bli bättre. Jag har aldrig mått som jag gör nu. Det är inte så att jag är deprimerad eller så. Men jag känner att allting är en enda stor röra. Hela mitt liv är en enda röra just nu. Ett tag kändes det som att bitarna hade hamnat på någorlunda rätt plats, men sen var det som om att någon tog tag i "pusslet" la det i en låda och skakade om. Vissa bitar flög ur lådan och den som skakade om verkar inte riktigt ha upptäck det ännu. Så snälla du som skakade lådan, kan inte du kolla så alla bitar ligger kvar? Om dom inte gör det kan du väl lägga tillbaka dom i lådan, jag behöver dom. Det kan vara viktiga bitar.
