Att vara eller att inte vara.. tillsammans.
Just nu känns det som att väldigt många förhållanden tar slut. Det är jättetråkigt. Det känns som att alla gör slut till både höger och vänster. Extra tråkigt är det såklart när man sitter i sitsen själv och vet exakt vad sina nära och kära går igenom. Jag vill såklart stötta mina vänner som går igenom en sån sak, men det känns som att jag blir distraherad av mitt eget. Och det känns verkligen jättejobbigt för mig. Att jag inte känner mig tillräcklig. Men alla ni som går igenom en sån här sak ska veta att jag finns här för er. Alla reagerar ju olika, jag själv behöver bearbeta det själv innan jag kan prata om det så mycket. Men andra kanske vill prata om det på en gång. Och jag kan lyssna. Eller bara vara som vanligt. Jag finns iallafall ett samtal iväg om det är någon som behöver mig.
Vi kan ju gråta ikapp om det känns bra.