Man kan alltid försöka.
Jag sitter nu och är inte ett dugg trött, jag vet att jag borde sova men jag kan liksom inte.
Inte för att jag har någonting speciellt som jag ska upp till, men det vore ju trevligt om man kunde vakna lite tidigt imorgon. Jag hatar att vakna till väckarklockan, och det är det jag förmodligen kommer göra imorgon om jag inte somnar snart.
Men jag ska iallafall shoppa och det ser jag fram emot jättemycket.
Jag måste bara tillägga att det är hur skönt som helst att vara med Trixie igen. Vi pratade om det lite tidigare, det känns liksom som när man var liten igen. Som sagt, så fort jag åker till Avesta så vill jag flytta hit. Och det känns verkligen så. Jag vill bo i en lägenhet här uppe och bara njuta av livet. Med Trixie såklart. Men då vill vi ha en ballkong. Jag vill ha det för att jag ska slippa gå ner i porten om jag ska röka, och Trixie vill ha det så hon kan sitta toppless och sola strutarna. Haha. Nej men allvarligt så är det hur underbart som helst att få umgås med dig igen. Jag tycker verkligen det, även om jag är dålig på att visa det eller så.
Det är dags att ta tag i saker och ting nu. Man kan inte glida runt på en silversked hela livet och tro att allting kommer ordna sig på egen hand. Även fast man kanske mår dåligt för saker som hänt eller händer så ska man inte låta det påverka hela ens framtid. Och det är inte ens det som är det stora i det hela utan att det alltid verkar finnas en ursäkt. Antingen är det det ena eller det andra. Det funkar inte så. Man mår bara sämre om man förstör resten av livet och sen sitter man där i en ond cirkel. Man pallar inte göra någonting för att man mår dåligt. Då mår man ännu sämre för att helt plötsligt får man nya problem. Sen mår man ännu sämre över det och då orkar man mindre och mindre. Försök iallafall.
Anledningen till det jag skrev här över är att jag bryr mig, inte för att jag vill vara elak. Jag vill inte att det ska gå för långt, du vet lika väl som jag att det här är sista chansen. Ta vara på den. Det är också så att man kan inte leva ihop med någon som inte tar livet seriöst. Och det är inte alltid det är fel på relationen eller personen, bara handlingarna.
Inte för att jag har någonting speciellt som jag ska upp till, men det vore ju trevligt om man kunde vakna lite tidigt imorgon. Jag hatar att vakna till väckarklockan, och det är det jag förmodligen kommer göra imorgon om jag inte somnar snart.
Men jag ska iallafall shoppa och det ser jag fram emot jättemycket.
Jag måste bara tillägga att det är hur skönt som helst att vara med Trixie igen. Vi pratade om det lite tidigare, det känns liksom som när man var liten igen. Som sagt, så fort jag åker till Avesta så vill jag flytta hit. Och det känns verkligen så. Jag vill bo i en lägenhet här uppe och bara njuta av livet. Med Trixie såklart. Men då vill vi ha en ballkong. Jag vill ha det för att jag ska slippa gå ner i porten om jag ska röka, och Trixie vill ha det så hon kan sitta toppless och sola strutarna. Haha. Nej men allvarligt så är det hur underbart som helst att få umgås med dig igen. Jag tycker verkligen det, även om jag är dålig på att visa det eller så.
Det är dags att ta tag i saker och ting nu. Man kan inte glida runt på en silversked hela livet och tro att allting kommer ordna sig på egen hand. Även fast man kanske mår dåligt för saker som hänt eller händer så ska man inte låta det påverka hela ens framtid. Och det är inte ens det som är det stora i det hela utan att det alltid verkar finnas en ursäkt. Antingen är det det ena eller det andra. Det funkar inte så. Man mår bara sämre om man förstör resten av livet och sen sitter man där i en ond cirkel. Man pallar inte göra någonting för att man mår dåligt. Då mår man ännu sämre för att helt plötsligt får man nya problem. Sen mår man ännu sämre över det och då orkar man mindre och mindre. Försök iallafall.
Anledningen till det jag skrev här över är att jag bryr mig, inte för att jag vill vara elak. Jag vill inte att det ska gå för långt, du vet lika väl som jag att det här är sista chansen. Ta vara på den. Det är också så att man kan inte leva ihop med någon som inte tar livet seriöst. Och det är inte alltid det är fel på relationen eller personen, bara handlingarna.
Kommentarer
Postat av: Trixie
gud vad bra skrivit det längst ner, det tål att tänkas på. jag tror minst två personer i våra liv lider av samma sjukdom...
Trackback
