Religiös.
Vissa saker som händer och sker kan kännas fruktansvärt idiotiska och negativa. Men får man bara fundera en stund så kan den känsla av idioti och pessimism, kännas som bortblåst och nästan vara befriande. Man kanske inser att det man en gång glorifierade inte saknas alls. Det man en gång glorifierade kanske rent ut sagt var en belastning. En belastning som borde ha eliminerats för länge, länge sedan. En eliminering som inte var fullt enkel att genomföra på egen hand. I och med detta så kan idiotin hos en annan person uppfattas som patetisk och oerhört pinsam. Men även någonting som man, på sikt, kan stå i tacksamhetsskuld gentemot.
Någonting känns. I magen känns det.. Vad det är, är väldigt svårt att sätta fingret på i nuläget. Men det lär visa sig med tiden.. Det gör alltid det.
En bok stängs och kvar finns minnen. Minnen som kan ses som en lärdom. Erfarenheter som gjort mycket nytta. När en bok stängs och det är dags att fylla en ny, så vet man vad som inte bör finnas i den. Man lär sig vad man ska uppmärksamma och undvika. En ny bok att fylla med nya minnen och nya misstag. Men även en ny möjlighet att göra om. Att göra rätt.
Under mitt, snart, 25-åriga liv, har jag nu, påbörjat och avslutat, så oerhört många olika kapitel att det nu är dags att påbörja en helt ny bok. Första bokens sista kapitel, är nu färdigskrivet. Nu är det dags att börja skriva på nästa bok. Innehållet i den nya boken är ännu inte möjligt att förutse. Men denna gång vet jag vad jag inte ska göra. Om jag någon gång skulle vara nära på att begå ett liknande misstag ytterligare en gång, så kommer jag gå tillbaka och läsa i den första boken för att hamna på rätt bana igen. För den första boken, mina läsare, är nämligen min bibel. Jag kommer i allra högsta grad, till punkt och prickar följa min bibel. För den, mina vänner, är full av konkreta exempel på misstag som jag är benägen att begå. Jag är numera religiös. Och mitt liv är min bibel.
