- Nathalie -

Jag önskar att jag kunde ta allt med en klackspark och inte tänka och analysera allting så mycket. Jag önskar att jag kunde få se vissa saker utifrån. Jag skulle vilja veta hur saker är från någon annans perspektiv.

Vissa människor visar en sak och säger en annan. Det gör mig förvirrad. I olika situationer är det, det som personen visar, som är det man vill se och det den säger är det som man inte vill höra. Och i andra situationer kan personer säga saker som man vill höra, men visa någonting som man inte vill se. Budskap som sägs, går fram. Men varför agera efter någonting helt annat då? Som sagt, förvirrande.

Åt något håll, på något sätt, så är det någon som kör ett mindgame. Vem, hur eller varför är oklart, men även mindre viktigt. Märkligt bara hur vissa orkar hålla på..

Jag känner hur det reder sig. Allting reder sig just nu. Känslor lugnar ner sig och känslor dyker upp. Jag känner mig fri. Jag löser problem. Ett efter ett blir bättre och bättre. Den här gången är allting annorlunda. Det känns i hela min kropp och själ.

Jag älskar er, mina fina vänner! Jag vet vilka som alltid finns här för mig och får mig att se saker ur ett mycket, mycket lättare perspektiv. Ni är bäst, och jag är er evigt tacksamma. En liten sak som att lyssna eller ge direkta order, stärker mig oändligt. <3

Underbaring! <3

Min Milla kan verkligen få mig på bättre humör när jag känner mig nere. Hon har en tendens att alltid få mig att skratta.. Jag ser allt ur ett annat, mer humoristiskt perspektiv och skrattar åt mina egna galenskaper.
Vad klassas som galet? Jag tror att det är olika från person till person. Någonting som är galet för mig kanske inte är galet för någon annan. Jag har på senare tid dragits till galna människor. Personer som på ett eller annat sätt gör saker som jag uppfattar som galet. Det behöver ju nödvändigtvis inte betyda att det är galenskap enligt deras uppfattning. Men med mina mått mätt så är det helt galet. Att dra förhastade slutsatser och döma en händelse, utan att ta reda på bakgrundsfakta, är helt galet för mig. Speciellt om bakgrundsfaktan redovisas grundligt i efterhand och man, trots den nya informationen, ändå inte ändrar uppfattning. Själv har jag ett behov av att veta hur saker och ting gått till. Hur saker och situationer uppstått. Ett behov av att förstå. Och just nu så fattar jag ingenting.. Jag sitter som ett känslomässigt vrak och fattar inte vad det var som hände. Det är helt galet. Blir man galen så gör man galna saker. Som att t.ex. skicka fyrahundrasjuttiofem meddelanden till en stackare. Men jag erkänner, jag är också en galning. Nu gäller det bara att försöka få galenskaperna under kontroll. Och det är där humorn och min älskade vän Milla är fantastiska.

Gå ut ut mitt huvud!

Nånting känns så bekant men ack så obekant.. Lite lustigt hur saker blir ibland. Känner mig galen på ett kontrollerbart sätt.. Vill bli crazy, men under helt andra former än det jag har en tendens att kunna bli. Mysko..

Hjärnan säger en sak, men magen säger en annan.. Jag har lärt mig att jag alltid ska lyssna på magkänslan. Ska jag göra det eller inte, trots att hjärnan säger något annat?

Saker och ting händer, fort går det också. Jag börjar nu känna att det var det bästa för mig och Vincent, på riktigt.. Problem som jag tidigare haft löser sig. Ett efter ett. Dock finns det en liten (läs stor) detalj som känns väldigt jobbig för närvarande.. Jag gjorde inget fel. Jag har aldrig haft för avsikt att göra någonting ont heller. Jag är ju jätteledsen nu.. Dumma du!

Nya boken börjar bra. Ett alternativ som verkligen är att föredra. En möjlighet som ger mig en otroligt positiv inställning och ett "jävlaranamma" som jag absolut inte vill bli av med. En inställning som är värd guld. Jag är så tacksam.

Vissa saker som händer och sker kan kännas fruktansvärt idiotiska och negativa. Men får man bara fundera en stund så kan den känsla av idioti och pessimism, kännas som bortblåst och nästan vara befriande. Man kanske inser att det man en gång glorifierade inte saknas alls. Det man en gång glorifierade kanske rent ut sagt var en belastning. En belastning som borde ha eliminerats för länge, länge sedan. En eliminering som inte var fullt enkel att genomföra på egen hand. I och med detta så kan idiotin hos en annan person uppfattas som patetisk och oerhört pinsam. Men även någonting som man, på sikt, kan stå i tacksamhetsskuld gentemot.

Någonting känns. I magen känns det.. Vad det är, är väldigt svårt att sätta fingret på i nuläget. Men det lär visa sig med tiden.. Det gör alltid det.

En bok stängs och kvar finns minnen. Minnen som kan ses som en lärdom. Erfarenheter som gjort mycket nytta. När en bok stängs och det är dags att fylla en ny, så vet man vad som inte bör finnas i den. Man lär sig vad man ska uppmärksamma och undvika. En ny bok att fylla med nya minnen och nya misstag. Men även en ny möjlighet att göra om. Att göra rätt.

Under mitt, snart, 25-åriga liv, har jag nu, påbörjat och avslutat, så oerhört många olika kapitel att det nu är dags att påbörja en helt ny bok. Första bokens sista kapitel, är nu färdigskrivet. Nu är det dags att börja skriva på nästa bok. Innehållet i den nya boken är ännu inte möjligt att förutse. Men denna gång vet jag vad jag inte ska göra. Om jag någon gång skulle vara nära på att begå ett liknande misstag ytterligare en gång, så kommer jag gå tillbaka och läsa i den första boken för att hamna på rätt bana igen. För den första boken, mina läsare, är nämligen min bibel. Jag kommer i allra högsta grad, till punkt och prickar följa min bibel. För den, mina vänner, är full av konkreta exempel på misstag som jag är benägen att begå. Jag är numera religiös. Och mitt liv är min bibel.