Bruksanvisningen till livet.
Jag känner mig så kluven till så många saker. Det känns som att vad jag än gör så KAN det inte bli rätt. Allting är som att välja mellan pest eller kolera. Gör jag si, så händer nåt dåligt. Gör jag så, så händer också nåt dåligt. Säger jag bu, så får jag det tillbakakastat i ansiktet. Säger jag bä, så får jag istället det tillbakakastat i ansiktet. Håller jag tyst så är jag bara dryg och kan inte kommunicera, för man "måste ta upp saker när det är små problem, så det inte blir stora problem". Försöker jag ta upp saker när det är små problem, så är jag bara tjatig och gnäller. Tänker jag på mig själv, så blir ingen nöjd, för då är jag bara egoistisk. Tänker jag på andra så får jag höra att jag är naiv och måste tänka mer på mig själv, plus att jag själv blir missnöjd. Hur ska jag göra? Och var fan är bruksanvisningen till livet och manualen på hur man hanterar olika människor?
