Le.
Det var riktigt länge sedan jag hade såna känslor och tankar som jag har nu. Det var riktigt länge sedan jag kände mig så tom som jag gör nu. Det ska inte kännas såhär. Man ska inte må såhär. Jag vill gråta och släppa ut allt, men det går inte. Jag behöver gråta och släppa ut allt, men jag kan inte. Jag vill ha en till paus. En paus från mitt eget huvud och mina egna känslor. En paus från det kaos som jag befinner mig i. En semester eller en resa någonstans långt, långt bort från alla bekymmer och problem. Eller något som kan ta bort alla mina problem. Egentligen skulle det nog räcka med en hel natts sömn utan drömmar. Drömmar om ett hemskt liv. Ett liv som jag levt. Mardrömmar om det förflutna och framtiden. Mardrömmar som är så hemska att jag får rysningar i kroppen bara av att tänka på dom. Jag vill ha en paus. En semester. Jag behöver en paus. Jag behöver en semester. Eller bara en natts sömn, utan drömmar.
Hjärtat skriker, hjärtat blöder, hjärtat vill kräkas, hjärtat gråter, hjärtat vill skratta. Hjärtat kan inte skratta, hjärtat kan bara slå för att överleva.
Hjärnan skriker, hjärnan gråter, hjärnan vill ha lugn och ro. Hjärnan får inte lugn och ro, hjärnan bara tänker och kan inte sluta grubbla.
GAAAAH! JAG BLIR GALEN!
Le, Nathalie. Le.
