Utanför.
Aldrig någonsin tidigare har jag känt mig så utanför. På så många olika sätt och vis. Jag känner mig helt ensam i en värld av bästa vänner, återigen. Som om jag är i vägen och inte är välkommen. Jag vet att personer i min närhet har mycket saker att tänka på. Det har även jag. Jag vet däremot inte om jag klarar av vissa situationer längre. Det kanske är lika bra att ge upp allting. Säga upp sig från allt som skapar tankar i min hjärna och bara fokusera på saker som jag faktiskt kan göra någonting åt. Men det är också lättare sagt än gjort. Åh, vad jag önskar att saker var annorlunda.
Kommentarer
Trackback
