Mänsklig rättighet.
För inte allt för länge sedan fick jag höra att jag mest tänker på mig själv, vilket stämmer fullt ut i den situationen som var på tal vid det tillfället. Det tillfället handlar om min lycka. Antingen så prioriterar jag bort min egen lycka och sätter någon annans lycka framför min, eller så gör jag annorlunda och prioriterar mig själv. I vissa situationer finns det inte utrymme för kompromisser. I vissa situationer måste man tänka på sig själv och sitt eget välbefinnande. Speciellt när det handlar om en sån liten skitsak som bekräftelse. Det behöver inte handla om någonting stort alls. Det behöver bara finnas någonting litet över huvud taget. En liten, liten bekräftelse på att man var vatten värd hade räckt. En liten hint om att man inte glömts bort. Bara någonting. Någonting litet för att inte känna sig åsidosatt eller som ett jobbigt litet bihang. Någonting som visar att man trots rådande omständigheter inte är bortprioriterad. Det hade räckt med en liten, liten stund ensamma, ett sms, ett samtal, en blick, en mening, en fråga. Istället fick jag en spydig kommentar om att jag skulle lägga av med någonting som endast, för mig, är en mänsklig rättighet. –Att uttrycka en åsikt. Varför inte få uttrycka en åsikt? Det är jag värd. Jag har tidigare blivit ifråntagen den rättigheten. Jag kommer aldrig tillåta att det händer igen. Det var nämligen det som var första steget in i det helvete jag befinner mig i just nu..
Stå på dig gumman <3