- Nathalie -

Jag har ett tomrum inombords. Ett tomrum som jag så desperat försöker fylla. Det går inte. Vad ska jag göra? Jag försöker och försöker fylla, fylla och fylla, men det känns fortfarande helt tomt. Vad ska jag göra för att fylla ut det utrymme som ekar? Hur ska det sluta vara så tomt? Just nu har jag mina metoder, men jag vet att det är destruktivt, och jag måste sluta. Jag vet att det är fel, men för stunden känns det bättre. Efteråt så mår jag bara ännu sämre och den tomrum jag hade känns ännu större. (Nej, jag skär mig inte, jag slår inte mig själv och jag är absolut inte självmordsbenägen, för den som uppenbarligen inte känner mig) Jag saknar något, men jag vet inte ens vad det är. Någonting är borta och jag vet inte ens vad jag ska leta efter. Jag har ett tomrum som jag inte ens vet vad jag ska fylla med..

Nu förstår jag.. Nu förstår jag vad skräcken har handlat om. Skräcken om att dö när jag blir tjugofyra. Jag har en sån hemsk sak inom mig. Så otroligt stort och fult. Jag är tjugofyra år och en del av mig har dött. Så stor, så ful, så fel..

Nu förstår jag.. Nu förstår jag vad skräcken har handlat om. Skräcken om att dö när jag blir tjugofyra. Jag har en sån hemsk sak inom mig. Så otroligt stort och fult. Jag är tjugofyra år och en del av mig har dött. Så stor, så ful, så fel..

Du har fastnat. Allt som görs och sägs analyseras och går inte att sluta tänka på. Hur kommer det sig? Jag lever!

Idag är det måndag.. Behöver jag säga mer? Helgen har varit strålande, bortsett från ett litet missöde. Jag är på jobbet och sliter. Ikväll ska jag hem och sova i en onödigt stor och tom säng. Jag lever!

Nu har jag nått min skräckålder. Jag undrar vad detta år har att erbjuda.. Förhoppningsvis lycka och glädje. Jag har inga förväntningar, men en hel del förhoppningar. :)

Idag är det bf-dagen. Dagen som jag skulle bli trebarnsmamma. Förmodligen så hade de redan kommit då det oftast blir så med tvillinggraviditeter. Det är för mig en väldigt jobbig dag. Jag önskar att saker hade kunnat vara annorlunda. Jag önskar att jag fick veta vad det var för liv som fanns där. Men nu är det inte så.. Idag kommer bli en lång och känslosam dag för mig. Jag tänker på det varje dag. Mina barn. Som inte finns längre. Idag kommer bli en jobbig dag. Föralltid i mitt hjärta! <3 <3